Allt oftare ser vi hur demokratiska samtal och möten avbryts till förmån för vrålande människor som tycker att deras röst är viktigare än alla andras. Statsministern besökte traditionsenligt Studentafton i Lund och möttes av skrikande studenter. Ebba Busch talade i Göteborg den 10 april och avbröts även hon. Riksdagens kammardebatter hindras av gormande aktivister och ingångarna blockeras för ledamöter.
50 forskare vid Lunds Universitet beskriver i en debattartikel att beteendet vid Studentafton var en ”hoppfull strävan” av studenterna. Alltså någonting att premiera, hylla och uppmuntra. Enligt deras debattartikel att det är bra och rätt att ställa sig upp och skrika när någon annan pratar. De verkar vara av uppfattningen att det är fullt rimligt att kliva före och överrösta alla andra som kommit till mötet för att ställa frågor till Sveriges statsminister. Enligt forskarna är det berikande för vår demokrati att störa politiska möten och alla som inte håller med om den åsikten är snudd på fascister.
Jag som klimatpolitisk talesperson för Moderaterna stöter ofta på aktivister. De avbryter debatter och lägger sig ner i riksdagens kammare för att bli utburna av ordningsvakter, skrikandes. De kastar färg på ovärderliga tavlor, limmar fast sig på vägar och terroriserar lantbrukare och deras familjer.
Enligt debattartikeln är det alltså inte de personer som räckt upp handen och väntat på sin tur som jag bör ge min uppmärksamhet, utan snarare de som ställer sig upp och skriker, de som limmar fast sig på vägar och de som kastar färg. Något har gått väldigt snett när 50 forskare vid ett av Sveriges högst ansedda universitet hävdar att sabotage av det fria ordet är en vinst för demokratin.
Fler borde engagera sig politiskt men under lång tid har samtliga partier sett en nedåtgående trend i medlemsantal. Givetvis har det hårda samtalsklimatet bidragit till den negativa utvecklingen. Oftast skyller vi på sociala medier där man kan gömma sig bakom en skärm och komma undan med att uttrycka sig på sätt som vore oacceptabla i verkligheten. Nu verkar det som att det unkna samtalsklimatet lämnat cyber-världen och istället tagit till gatorna till forskarnas jubel. Frågan är hur många som numera känner sig lockade av att delta i politiska sammanhang? Hur många är villiga att offra sin och sin familjs trygghet för ett ideellt engagemang? Politiker på alla nivåer betalar ett högt pris idag, men vem kommer vara villig att betala det imorgon?
För bara några dagar sedan nåddes vi av nyheten att Vänsterpartiets möte attackerats och att flera blev förda till sjukhus efter händelsen. Det är en helt ny nivå. En attack på ett demokratiskt möte är en attack mot hela vår demokrati. Oavsett partifärg är det fullständigt oacceptabelt. Jag har däremot svårt att tro att forskarna tycker att den förfärliga händelsen berikar vår demokrati, men händelserna som leder upp till våld verkar onekligen fullt legitima. Jag håller inte med. Och enligt forskarna gör det mig till fascist. Märklig känsla.
