Katarina Erlingson bylinebilden mm
Katarina Erlingson bylinebilden mm Bild: Annika Karlbom

Katarina Erlingson: Anmäl dig till det viktiga donationsregistret

Om du får njursvikt eller skadar din lever, kan du tänka dig att ta emot ett donerat organ då? Det kan de allra flesta, för livsviljan är så stark. Man vill vara med så länge det går och då tar man tacksamt emot ett organ. Ibland går det att få organ från levande donatorer, till exempel en ny njure, men oftast krävs det att någon annan dör för att du ska få en möjlighet att leva vidare.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Den här veckan är det Donationsveckan, en kampanj från Socialstyrelsen som vill få oss att svara ja eller nej i donationsregistret. Knappt var femte person har angett sin vilja i detta register. Om fler skulle göra det skulle det underlätta både för vården, anhöriga och förstås för den som så förtvivlat behöver ett nytt hjärta eller en lever.

Det är färre än tvåhundra personer per år som blir donatorer efter att de dött. Men det är fler som räddas eftersom kroppen ju innehåller flera organ som kan ges till olika personer. Många fler skulle kunna räddas om fler fyller i sin inställning i donationsregistret. Även om man absolut inte vill att någon ska ta över dina organ är det bra att ange det i registret. Då slipper vårdpersonal och anhöriga tvivla i en i övrigt förtvivlad situation.

ANNONS

Vetenskapsjournalisten Lisa Kirsebom har skrivit boken ”Ur döden liv” som handlar om organdonationer och som alla borde läsa. För frågorna kring donation är många och svåra. Lisa Kirsebom skriver på sin hemsida ”Frågan om organdonationer har en enorm spännvidd. Här kolliderar vår syn på teknik, religion, biologi, etik, medicin, information och psykologi.”

Många svenskar är rädda för döden. Det pratas väldigt lite om döden, folk slår ifrån sig när man någon gång försöker. Inte ens knepet som Astrid Lindgren och hennes syster hade verkar användas. De brukade säga ”döden, döden” och sen var det bra med det och de kunde prata om roligare saker. De väjde åtminstone inte för ordet.

Man kan fundera på om det är så bra med "reservdelsmänniskan”, men varför ska man hindra någon från att leva vidare om det är medicinskt möjligt?

Kirsebom skriver i en krönika i Sydsvenskan om religionens inverkan på en människas beslut om organdonation. Men de stora världsreligionerna sätter inte käppar i hjulet för att donera organ, även om de troende ibland tycks tro det.

Det svåraste är säkert att fylla i uppgifterna när det gäller ens barn. Men även barn dör, i olyckor och sjukdomar. Och då kan andra barn få möjlighet att leva vidare. Den som känner sig tveksam till att donera organ bör fundera en vända till – skulle man vilja att ens barn eller barnbarn fick ett organ om barnet behövde. Svaret på den frågan är högst troligt ja, för vem vill med berått mod förkorta sitt barns liv av moraliska eller religiösa skäl? Barn har det extra svårt att få organ, eftersom det, som tur är, inte dör tillräckligt många barn för att det ska kunna transplanteras organ även om de kan få organ från vuxna i flera fall. Låt fler leva vidare, anmäl dig till donationsregistret!

ANNONS
ANNONS