Sverige blir allt mer korrupt. Den nyheten kunde ha slagit ned som en bomb - om det inte varit för att vårt land fortfarande ligger väl till i organisationen Transparency International ranking.
De senaste årens granskningar i HN – samt revisionsrapporten om regionens bristande koll på bisysslor – visar dock att oegentligheterna inte ligger så långt bort som man kan tro.
Avslöjandet om avtalshärvan i Falkenberg var talande för hur tänjandet på gränser kan gå till – exempelvis med vad utredande advokatbyrå pekade ut som "flagranta brott mot likabehandlingsprincipen".
Fler exempel, som gör att tillförlitligheten i det offentlig verksamhet kan ifrågasättas, kan lätt radas upp.
Att använda influencers på det tveksamma sätt region Halland gjort, är sannolikt inte heller det förenligt med likabehandlingsprincipen. Frestelsen att ta draghjälp av kända influerare för att sälja in Halland och dess kommuner, och främja dess besöksnäring, gjorde beställarna fartblinda.
Nästa punkt på den sorgliga dagordningen är den brist på regelrätt upphandling av vissa tjänster – och den misstänka jävssituation som HN nyligen kunde berätta om. Först när ansvarig chef konfronterades med medias frågor tog hon tag i en oordning som borde ha fått alla varningsklockor att ringa långt tidigare.
Regionen kan ju, trots allt, inte komma undan med att man befann sig i total aningslöshet. Den svidande kritik mot bristen av kontroll vad gäller anställdas bisysslor som kom 2022, när en extern revisionsrapport presenterades, borde ju ha föranlett en grundlig genomgång av precis allt.
Redan då blev det ju, trots allt, skrämmande uppenbart att regionen länge hade haft alldeles för dålig koll på hur affärsförhållandena sett ut mellan exempelvis regionen, vissa regionanställda och deras affärsdrivande bolag.
Att revisionen i kommuner och regioner inte sköts på det professionella sätt som den borde göras har förstås bidragit till att klydd och otillbörliga kontakter inte uppmärksammats.
Att favorisera, bereda beslut mindre öppet i en begränsad krets, att försvåra utlämnande av vad som borde vara offentliga handlingar – är små avsteg från den breda väg som Sverige gärna försäkrar att man kör på.
Aningslöshet är också en risk, som välfärdskriminella kunnat utnyttja.
Att tillskansa sig allmänna medel på ett oriktigt sätt berör inte bara svenska skattepengar utan kan också röra EU-bidrag. För att motverka det senare finns Europeiska åklagarmyndigheten. Regeringen vill se att Sverige blir en del av detta och lämnande i dagarna en lagrådsremiss om deltagande, i syfte att motverka korruption och bedrägerier.
Det är ett klokt drag som kan bidra till att minska risken för att Sverige faller ytterligare i rankingen.
