Med vördnad lägger jag trädbiten i mitt knä. "Sektioner av en gren av det sista levande trädet, 1908", står det.
Orden är Carl Skottbergs. Den hängivne forskaren, som varit botanist på Otto Nordenskiöld extremt äventyrliga expedition till Antarktis, hade återvänt till en plats som väckt hans fascination. Där, på Robinson-ön, blev han varse hoten mot vad vi i dag kallar "den biologiska mångfalden". Men att så många arter skulle dö ut under de kommande hundra åren - det kunde han knappast förutspå.
– Vi måste agera snabbt och prioritera klokt för att förbättra räddnings- och bevarandeinsatser.
Så lyder budskapet från Alexandre Antonelli, forskningschef vid Kew Gardens i London och professor i systematik och biodiversitet vid GU. Tisdagskvällens scen delar han med bland annat Thomas Sterner, professor i miljöekonomi. Ytterligare talare, representanter för näringslivet, redovisar sitt engagemang för biodiversitet. Volvo satsar mot en grön framtid - får vi höra.
Men, likt en mörk skugga över podiet, vilar det vi brukar kalla allmänningens tragedi. Vatten, skogar och marker som ingen äger överutnyttjas av skrupelfria människor. Och även om den svenska skogsavverkningen inte kan liknas vid regnskogsskövlingen - vandaliseras också vissa väggar i vår "kyrka". Det senare är i alla fall den funktionen som skogen sägs ha för svenskarna.
Hur ska vi få företagen att förstå att det lönar sig att tänka på bevarande? Frågan hänger i luften. Men bortsett från att ett hållbart ansvarstagande kan vara en konkurrensfördel i kampen om mer medvetna konsumenter - så kan kanske fler vakna upp när de inser att att försiktighet kan ge klirr i kassan.
Den pågående massutrotningen innebär inte bara en förlust i sig - den riskerar att störa balansen på ett sätt som kan stå oss alla dyrt. Potentiella medicinska landvinningar kanske går om intet för att människor förstör livsförutsättningarna för en unik svampart. Ingredienser från västriket ingår redan i en oerhört stor del av alla medicin.
Läkemedelsindustrin borde alltså vara minst lika angelägen om att viktiga urskogsområden bevaras - som vilken miljöaktivist som helst. I den oansenliga lilla svampen döljer sig kanske lösningen på cancerns gåta. I trädets bark bor kanske en insekt som är svaret på vaccin mot Borrelia. Och allt hänger samman. Numera vet vi att skogen är oändligt mycket mer än summan av dess träd - det är ett sammanhängande nätverk genom vilket myriader av signaler sänds.
– Det ser tyvärr inte lovande ut. Den nuvarande regeringen har kraftigt minskat medlen till att skydda värdefull natur. Det finns därför risk att de billigaste områdena skyddas, snarare än de områden som är mest värdefulla utifrån ett biologiskt perspektiv, varnade Alexandre Antonelli i tidningen Forskning och Framsteg för ett år sedan.
Det gångna året har inte gjort honom mindre orolig. Även här i Halland har Länsstyrelsen varnat för illavarslande konsekvenser av minskade anslag. Ett exempel är att framgångsrika insatser mot invasiva arter går om intet.
– Vi får fler prylar men färre arter. Vi blir rikare - men det gäller inte för livet i Stora Barriärrevet, säger Thomas Sterner och pekar på vikten av att göra det dyrt att använda fossila bränslen.
För visst kostar det att ställa om. Precis som det kostar att ge barn stöd i tidiga skolår - eller att hjälpa människor med cancer direkt istället för att tvinga dem köa. Men i samtliga fall kommer det att kosta ännu mer om vi skjuter problemen framåt.
Det går att bromsa utrotning om vi agerar nu, manar Alexandre Antonelli - och det är också andemeningen i det globala avtal om biologisk mångfald som slöts i Kanade för ett år sedan.
Det är ett ambitiöst och viktigt avtal - och åtgärder görs för att hedra det. Samtidigt finns oroande trender. Nyss kritiserades en del företag för green washing - nu rör debatten i stället fenomenet green hushing. Företag har gått från att överdriva sin miljövänliga profil - till att i stället spela ned hållbarhetsarbetet.
"Europeiska lyxmärken tystar ner sitt miljöarbete för att inte förlora kunder" skriver Linköpings universitet i en redovisning av en forskning man bedrivit med en handelshögskola i Frankrike.
I USA förklaras en liknande trend delvis med att klimatfrågan politiserats så kraftigt att hållbarhet blivit ett bespottat ord i vissa populistiska kretsar.
Grönt är skönt har förvridits till "grönt är töntigt". Vi kan bara hoppas att forskare, företagare - och den bistra verkligheten - kan näpsa till och styra debatten tillrätta.
Brist på konsekvenstänk hos regeringen innebär att det blir svårare att stoppa den invasiva växte parkslide.
