Svarta rubriker om kränkningar, hot och missförhållanden på LSS-boende tycks ha blivit mer regel än undantag - på många håll i Sverige. Så när allvarliga brister avslöjas på ett LSS-boende i Varberg känns mönstret redan allför välbekant. Detsamma gäller saktfärdigheten med att komma till rätta med de problem som framkommit.
– Vi ser jätteallvarligt på det som har inträffat och i efterhand kan vi konstatera att vi borde agerat snabbare, säger Johnny Telkkonen, som är avdelningschef för funktionsstöd på socialförvaltningen.
En del av bristerna, om än inte alla, kan förklaras med att personalen saknar relevanta grundkunskaper om de människor de är satta att vårda. Anställda tycks ha snickrat ihop egna teorier om vissa funktionshinder – och agerat i enlighet med det. Det kan göra att den omsorg som ges blir direkt kontraproduktiv. Utsatta människors mående kan förvärras.
Varberg ursäktar delvis bristerna med att kommunen har en stor organisation och vilket gör det svårt att hålla koll på alla verksamheter. Nu försäkrar man dock att det ska bli mer ordning och reda - och kommunen har anställt en metodutvecklare. Dessutom finns planer på flerårig grundutbildning för personalen.
Varför man inte redan från början har försäkrat sig om att de som anställts har rätt kompetens är dock förbryllande. Ansåg man att personalen skulle lära på jobbet? Eller ligger förklaringen i att det råder stor brist på personal inom vård och omsorg.
Tyvärr tycks det dessutom som om brister på golvet har gått igen i arbetsledningen på det aktuella boende. Kommunen talar om en organisationsfråga som behöver förbättras och lovar se till att ta ansvar för att de allvarliga händelserna inte upprepas.
Varberg har även låtit göra en Lex Sarah-anmälan till Inspektionen för vård och omsorg.
En sådan åtgärd krävs - och anmälan kommer landa hos en luttrad myndighet.
Förra året tvingades Ivo bland annat stänga ett boende i Eskilstuna eftersom liv och säkerhet hade varit i fara. Många fler oroväckande exempel kan radas upp.
I höstas presenterade myndigheten resultatet av en riktad tillsyn som omfattade 90 särskilt utvalda LSS-boenden för vuxna. De nedslående resultaten redovisas i rapporten "Att inte få rätten att leva som andra". 80 av de granskande boende visade sig ha brister vad gäller exempelvis kränkningar och tvångsåtgärder. Trots att brukarna har rätt till stöd utifrån behov, levde man inte upp till kravet på cirka 40 procent av granskade boenden.
VIdare konstaterade Ivo i sin rapport att varken kommuner eller privata aktörer hade säkerställt att anställda och ledning hade rätt kunskap och utbildning.
Det aktuella exemplet från Varberg är alltså en del av ett större mönster av misslyckanden. Precis som socialministern, Camilla Waltersson Grönvall (M), konstaterat är det oerhört allvarligt.
Människor med funktionsnedsättningar tillhör samhällets svagaste och mest utsatta. Att neka dem den trygga omsorg de behöver är inte värdigt ett välfärdssamhälle.
