Torsdag den 9 november deltog jag i en minneshögtid i Stora Synagogan i Stockholm. Det var en högtidsstund till minne av Novemberpogromen 1938. Under pogromen mördades 1500 judar och 30000 deporterades till koncentrationsläger samtidigt som judiska butiker förstördes och synagogor brändes ner. Detta blev startskottet på mänsklighetens största och mest utstuderade folkmord.
Bara en månad innan mitt besök i synagogan genomfördes en ny pogrom där 1400 judar brutalt mördades. Ett bestialiskt terrordåd där människor slaktades i sina hem, trädgårdar och bilar. Ingen skillnad gjordes på soldater eller civila, på barn eller vuxna. Målet var att våldta, mörda och kidnappa så många judar som möjligt. Bara för att de var judar. Precis samma bevekelsegrund som 1938.
Därefter kom terrordådet att firas med tutande bilkaravaner runt om i världens städer. Även på många platser i Sverige. Det var skamliga scener som utspelade sig när det värsta massmordet på judar sedan andra världskriget hyllades helt öppet på gator och torg.
På pogromen har sedan följt Israels attack mot norra Gaza i syfte att en gång för alla krossa terrorsekten Hamas som nu gömmer sig bakom civila anläggningar och bakom sin egen befolkning. Kriget har resulterat i ytterligare tusentals döda, mestadels civila. Det finns anledning att vara kritisk emot Israels krigföring samtidigt som förståelsen är stor för att terrorsekten nu måste stoppas. På samma sätt som IS stoppades för några år sedan.
Självklart har alla som vill rätt att vara kritiska. Israel är ett demokratiskt land – det enda i mellanöstern – och förväntas följa krigets lagar. Civilbefolkningen på Gaza måste ges möjlighet att söka skydd och humanitärt bistånd måste få komma in. Några motsvarande förväntningar finns naturligtvis inte på en terrororganisation.
Att kritisera staten Israel är alltså helt legitimt, men det vi ser runt om i världen nu är inte kritik mot en stat utan en storm av antisemitism. Slagord om att utplåna den judiska staten skanderas, davidsstjärnor målas återigen på väggar till judiska bostäder och butiker, glåpord och trakasserier riktas mot judar i alla åldrar. Bara för att de är judar.
Vi har sett det förr och vi ser det igen. Historien upprepar sig. På samma sätt som människor allt sedan förintelsen har förringat den eller påstått att den aldrig ägt rum, så sprids det just nu rykten om att pogromen den 7 oktober i själva verket var iscensatt av judarna själva. Om den ens ägt rum.
Samtidigt finns det krafter i samhället som nu tar spjärn emot terrordådet för att sprida hat emot muslimer. Genom att låtsas att judehat är ett medfött drag hos muslimer spär man på den allt mer utbredda islamofobin.
På tisdag (21/11) är det en särskild debatt i riksdagen om antisemitismen och då hoppas jag att samtliga partier kan visa en enad front mot hatet. Utan att byta ut antisemitism mot islamofobi. Allt hat mot folkgrupper och religioner är lika dåligt. Och historien visar allt för tydligt vart det kan leda. Dit vill vi aldrig mer.
