Den lilla staden Gettysburg, cirka 20 mil sydväst om New York, är väsentligen känd för två saker. Det man i efterhand kom att betrakta som det avgörande slaget i det amerikanska inbördeskriget 1861-1865. Och så då det mycket berömda och speciella talet av president Abraham Lincoln.
Talet var speciellt därför att det bara innehöll 272 ord och bara tog cirka två minuter att hålla. Den här texten innehåller mer än det dubbla, och hur lång tid den tar att komma igenom beror förstås på dig som läsare.
Men Gettysburg skulle kunna ha en attraktion i sig själv. Det är en ganska typisk amerikansk småstad. Här bor bara lite drygt 7 000 invånare. Ingen skyline med gigantiska höghus. Bara små låga villor och flerfamiljshus med diverse småaffärer och serviceinrättningar i bottenplanet. Skulle kunna vara Varberg, men utan havet och fästningen.
När jag närmar mig staden på US-15 söderut från Harrisburg möts jag av ett lågt, böljande landskap. Många kullar och små backar och inte så mycket skog att den vackra utsikten skyms.
Men ju närmre Gettysburg jag kommer är det annat än det fagra landskapet som fångar min blick. Här finns monument efter monument. Kanon efter kanon. Olika minnesskyltar som erinrar om det stora slag som stod här 1-3 juli 1863 och som blev början till slutet för sydstaternas envisa kamp för att få behålla slaveriet. Det blodigaste i USA:s historia med cirka 8 000 döda och långt fler allvarligt sårade. Historiens rysning blir här väldigt påtaglig. Även för mig, mer än 160 år senare.
Möjligen vid sidan om Martin Luther Kings ”I have a dream”-tal 1963 och kanske något från de gamla grekerna eller romarna, är det här världens mest berömda tal.
Den 19 november samma år som slaget kom president Lincoln till Gettysburg för att inviga den krigskyrkogård över de många fallna soldaterna som skapats. Man vet inte riktigt var talet hölls. Det var i alla fall inte vid den bänk utanför ”Gettysburg Museum of History” där en porträttlik staty av den långe Lincoln uppförts. Men inte så väldigt långt därifrån, det känner jag när jag går omkring på den intilliggande kyrkogården.
Vad var det då som var så anmärkningsvärt med talet? Ja, förutom då dess fokuserade och koncentrerade korthet så är det det tydliga åberopandet av krigets bakgrund. Att alla människor är jämlika. Att kriget avgör om ett land grundat på denna princip kan bestå.
Lincoln framhöll att de stupade soldaterna från Nordsidan genom sina offer helgat den inrättade kyrkogården mer än de efterlevande skulle kunna göra med sina fattiga ord. Förmodligen även hans egna, för det är ju med sådan ödmjukhet kring den egna personen han kommit att uppfattas.
Något som för mig in på hans långt senare verksamma partivän och efterträdare som landets 45:e president, Donald J Trump. För om det är något som inte passar in på Trump så är det väl just ordet ödmjuk.
Två helt avgörande skäl talar för att ett Gettysburgtal aldrig skulle ha kunnat hållas av den före detta republikanske presidenten och nu åter presidentkandidat. Han kan inte hålla ett tal som bara tar två minuter. Nästintill två timmar är mer vanligt. Och människors lika rätt och värde är inte en uppfattning som särskilt många förknippar med Donald Trump.
En helt ovärdig respektlöshet inför vad många människor, så och jag, håller heligt är mer träffande. Som när Trump under sin presidenttid för att visa sin kyrkliga anknytning lyckades hålla den bibel han fått med sig upp och ner.
Eller som nu nyligen när ett besök på den viktiga Arlingtonkyrkogården i Washington mest blev till ett val-event. Istället för att hedra minnet av tretton döda soldater från kriget i Afghanistan. Men något sådant ligger inte för en man som betraktar döda eller skadade soldater som förlorare (losers and suckers). Detta borde stämma en och annan konservativ och försvarsvänlig republikan till eftertanke. Förhoppningsvis ganska många!
Bengt Wernersson
