En ny typ av fusk har uppmärksammats inom landets högskolor, man anlitar spökskrivare för att klara hemtentor och uppsatser. Detta låter förstås som ett av de äldsta sätten som finns att fuska på, att låta någon annan göra jobbet och sedan ta åt sig äran för det. Vad som är nytt är hur organiserat, och kommersiellt fusket bedrivs.
Det handlar alltså inte om att någon ber sin kompis, som skrev tentan förra terminen, om en hjälpande hand. Det rör sig istället om veritabla uppsatsfabriker, där man mot betalning lejer professionella spökskrivare att utföra arbetet åt en.
Mot plagiat är högskolan sedan länge relativt väl rustad, kopierar du någon annans text är sannolikheten stor att du åker fast. Problemen med dessa beställningsjobb är någon faktiskt skriver en godkänd tentan, Bara inte den som påstår sig göra det.
Det är på Högskolan i Halmstad som man har upptäckt och slagit larm om metoden. Att någon fälls hör än så länge till ovanligheten.
Att det är en ny typ av fusk är dessvärre också sant i så motto som att det bara är ett i raden. De senaste åren har flera omfattande bedrägerier bland studenter uppdagats. Värst hittills är nog det organiserade fusket kring högskoleprovet, där SVT:s Uppdrag granskning kunde avslöja ett kriminellt nätverk som med hjälp av läckta provsvar och diskreta hörsnäckor levererade resultat som garanterar fuskaren plats på den önskade utbildningen. Den ligan sprängdes av polisen med flera åtal som följd. Hittills har över 250 fuskare avslöjats. Ett önskat resultat kunde kosta 60 000 kronor.
Meritokrati är en direkt förutsättning för den liberala demokratin. Att det är människors begåvning, kapacitet eller bara förmåga till hårt arbete som avgör vad de kan bli utgör själva grundbulten i ett rättvist samhälle. Inget annat ska spela roll. Det är därför diskriminering är så förhatlig men också kvotering så problematisk. Vad din framgång framför allt inte ska bero på är om du har råd att betala för fusk.
Allt detta är naturligtvis oacceptabelt. För en gångs skull finns nog en del av lösningen just här, att bekräfta tydliga normer, att inte acceptera beteendet.
Vi skäms uppenbarligen mycket nu för tiden. Är det inte för klimatpåverkan så är det för allehanda upplevda personliga tillkortakommanden. Skam är en destruktiv känsla vars enda positiva konsekvens är att den kan avhålla oss från att göra dåliga saker.
Att påföra skam för småsaker är både otrevligt och ofta kontraproduktivt. Att påvisa skuld där den verkligen finns är däremot en nödvändighet i ett rättssamhälle.
Skulden är fuskarnas, naturligtvis de som tillhandahåller tjänsten men också de som använder sig av den. De ska också känna skammen. Det sociala stigmat måste vara benhårt.
Alternativet är att den med mer pengar och mindre skrupler bereds en gräddfil i tillvaron. Att den late och mindre begåvade tillåts slå ut den strävsamme och briljante. Det hotar inte bara rättvisan inom utbildningen och den akademiska kompetensförsörjningen utan slår rakt mot den samhälleliga tilliten.
Det är uppenbart att vissa av oss skäms alldeles för lite.
