Ledare 18/6. Det är vanskligt det här med vadslagning. Ibland tar man fel. Man underskattar motparten och läser oddsen galet. Det är också alltid lätt att vara efterklok, med facit i hand ser allt tämligen oundvikligt ut.
Vänsterpartiet verkar alltså inte ha bluffat angående hotet om misstroendevotum, hittills. När tidsfristen löpt ut förklarade man helt sonika att förtroendet för Stefan Löfven (S) var förbrukat. Att SD, med tillräckligt många mandat för att själva väcka frågan om misstroendevotum, gjorde så snabbare än Lucky Luke, var egentligen inte förvånande. När så skedde hade M och KD inte så mycket till val. Den politiska logiken kräver att de röstar ner regeringen.
Frågan om misstroende väcks formellt på måndag och statsministern ser inte ut backa. Vi rör oss alltså så sakteliga mot en midsommarkris. I det perspektivet är det naturligtvis ingen stor sak. Jämfört med nazityska truppförflyttningar under pågående världskrig är naturligtvis fyra potentiella talmansrundor eller ett extra val en ganska smal sak. Det blir en midsommarkris för vår tid.
Under presskonferensen där hon släppte bomben, hävdade Nooshi Dadgostar (V) att det nu var slut på det politiska spelet. Inget kunde vara mindre sant. Spelet har bara börjat.
Kommer V att nappa på Ebba Buschs (KD) bud att släppa fram en borgerlig regering mot löfte att inte införa fri hyressättning vid nyproduktion? Kommer Stefan Löfven hota med extra val i hopp om att tillräckligt många ledamöter blinkar? Vill V egentligen bara mangla S genom en ny regeringsbildning, där hyressättningen fastnar bland Andreas Norléns kaffebröd och Löfven sargad återtar makten?
Oavsett så drar det ihop sig till en spännande sommar under vilken det kommer finnas många lärdomar att dra. En sådan kan vara den förutsägbara vådan av att försöka bedriva liberal politik genom Vänsterpartiet.
