Det är tillväxthearing i Riksdagens anrika förstakammarsal. Chefsekonomernas pannor ligger i djupa veck. Almega och Centerpartiet har kallat in den tunga expertisen av en anledning. Den ljusnande framtiden är inte vår – om vi snubblar fram i blindo. Vi måste göra halt, tänka om. En rad olika reformer föreslås, för att vi ska få den tillväxt landet så väl behöver.
En sak är expertpanelen dock rörande enig om.
”Utbildning är den viktigaste faktorn – både mängd och kvalitet”, markerar Fredrik Sjöholm, professor och vd vid Institutet för Näringslivsforskning.
”Utbildning är nyckeln till framgång om vi vill konkurrera med kunskap och kvalitet – och främja social rörlighet.” understryker TCO-ordföranden och statsvetaren Therese Svanström.
Hon talar allvarligt om vikten av ett skolsystem som levererar – om grundskola och gymnasium som släpper vidare fullgångna elever.
Det klingar både skönt och illa för en politisk redaktör från kommuner som misslyckas med precis just det.
Skönt – i förhoppning om att polletten ska trilla ned. För vad är våra kommuner angelägna om att skryta med om inte goda placeringar, i rakningar för näringsliv och attraktivitet?
Illa – för om det ska fortsätta gå bra för våra (än så länge) välmående kommuner duger det inte att nära en tredjedel av eleverna får F i ett eller flera ämnen.
De "icke fullgångna" blir dessutom fler i Varberg.
De innebär i sin tur att Varbergs kommun får underkänt.
”Investera i humankapital, satsa mer på utbildning – matcha näringslivets behov!”, säger Sven-Olof Daunfelt i sitt allvarsamma anförande.
Så vad har han för råd till kommuner som gör motsatsen, som drar ned trots att de är fullt medvetna om att ”det kommer att bli tufft – vilket BUN-ordförande Peter Dygården (S) öppet tillstår.
– Kommunerna måste förstå att lägga resurser på rätt saken, värna kärnverksamhet, säger han
Något svar på frågan om han tror det vore bättre att rycka skolan från oansvariga kommunpolitiker får jag inte. Och det finns förstås ingen garanti för att staten faktiskt skulle sköta det bättre.
Får man tro Peter Dygården är det till och med delvis statens fel att Falkenbergs skolor måste banta. För kommuner och regioner har fått för lite stöd uppifrån.
Det är alltid frestande sparka ifrån sig. "Hunden åt upp läxan" - liksom. Men Dygården har en viss poäng – i Sverigeperspektiv. Tillväxtpanelen konstaterar bland annat att skatteutjämningssystemen inte är så rättvisa som de borde vara – att klyftorna mellan rika och fattiga kommuner är alltför stora.
Men är Varberg och Falkenberg ”fattiga”? Våra halländska kustkommuner brukar klassas som välmående – och närheten till växande storstadsregioner bidrar till att här finns stor tillväxtpotential.
Om man inte sjabblar bort guldläget, vill säga.
Så låt oss ta det igen: Fatta inte beslut som försämrar för våra barn, våra kommuner och vår framtid.
Sänk inte skola. Lyft den!
