I somras fick Ursula von der Leyen fortsatt förtroende som EU-kommissionens ordförande. I veckan har hon presenterat kandidaterna till sitt nya kommissionsteam, och vårt nästa steg i parlamentet blir att fråga ut dessa: vilken riktning kommer de att välja?
EU halkar efter. USA och Kina drar ifrån, och vi riskerar att Europa snart inte längre är synonymt med innovation och framsteg – utan med stagnering och nostalgi. En plats där vi blickar tillbaka på forna triumfer, snarare än framåt mot nya.
Draghirapporten, som går igenom framtiden för EU:s konkurrenskraft, presenterades i Strasbourg i veckan. Den lämnar mycket kvar att önska och en hel del att ändra men satte ljuset på det som borde vara uppenbart för alla: tillväxt är en av vår tids stora ödesfrågor.
Mellan 2008 och 2021 valde trettio procent av Europas enhörningar – startups värderade till över en miljard dollar – att flytta sina huvudkontor utomlands. EU-företag tyngs av energipriser som är flerfaldigt högre än dem i USA och under förra mandatperioden antog EU cirka 13000 lagstiftningsakter medan motsvarande siffra för USA var markant lägre: 5500. Det må vara skillnad på politiska och juridiska system, men dessa siffror säger något anmärkningsvärt.
Det är ett varningstecken att vi måste få bort regelbördan som kväver innovation och tillväxt, och en startsignal att det är dags att genomföra de reformer som krävs för att minska byråkratin, stimulera investeringar och ge våra företag de verktyg de behöver för att konkurrera globalt. Precis som jag har sagt gång efter gång de senaste åren.
Det är ingen naturlag att Europa ska vara långsammare eller mindre produktivt än USA och Kina, men om vi inte agerar nu, blir vi kvar i historien.
Europa halkar efter i den globala konkurrensen - på område efter område. Gör vi ingenting så riskerar vi att bli ett museum för omvärlden. Häri ligger en av Europas utmaningar; vi kan inte fortsätta leva på gamla meriter. Det som står på spel är inget mindre än våra medborgares välstånd och framtid. Utan tillväxt kommer våra levnadsstandarder att försämras - Europa blir den fattiga delen av världen.
I över fem års tid har jag vid varje förhandlingsbord arbetat för att tillväxt, minskad regelbörda och bättre villkor för våra företagare ska vara prioriteter på den europeiska agendan. Vid förhandlingsborden är det nu dags att sätta EU:s riktning de kommande fem åren. Vi kan skriva ett nytt kapitel för Europa – ett där vi inte blickar tillbaka på tidigare framgångar, utan tar tillbaka det globala ledarskapet.
