Kungen påminde i sitt tal om att det i år är 50 år sedan vi fick en helt ny regeringsform, den grundlag som talar om hur Sverige styrs. “All offentlig makt utgår från folket” är första meningen, vilket innebär att den makt kungen tidigare haft därmed togs bort och att riksdagen är folkets främsta företrädare.
I Regeringsformens andra kapitel fastställs att vi i Sverige har grundläggande fri- och rättigheter som yttrande- och tryckfrihet, mötes- och demonstrationsfrihet och religionsfrihet, liksom rätten att ta del av offentliga handlingar.
Men även en grundlag måste emellanåt uppdateras och anpassas till den värld vi lever i. Det sker med stor försiktighet och som alltid krävs det två beslut med ett val emellan för att grundlagarna ska kunna ändras. Det ska garantera att det verkligen är en majoritet i riksdagen för att genomföra ändringar.
Just nu pågår en utredning som ska föreslå hur Regeringsformen ska se ut för vissa fri- och rättigheter: rätten till abort, äganderätt och andra frågor om medborgarskap, föreningar, diskriminering och rätten att få sin sak prövad i domstol. Flera av dessa fri- och rättigheter finns redan som lagstiftning, med fler detaljer och närmare beskrivningar än vad grundlagen innehåller. Men det är viktigt att skydda dessa lagar i grundlagen, så att de inte kan tas bort med ett enkelt beslut av en tillfällig majoritet.
Det är en parlamentariskt sammansatt utredning vilket innebär att det finns representanter från alla partier i riksdagen och jag deltar för Miljöpartiet. Det är ett fint uppdrag att få, att vara med och föreslå hur våra medborgerliga fri- och rättigheter i Regeringsformen ska utformas.
Utredningen ska lämna sina förslag runt årsskiftet så det är för tidigt att gå in på hur de kan komma att se ut.
Det är naturligtvis bara bra om grundlagarna uppmärksammas och diskuteras. De är ändå basen för hur vårt samhälle ska fungera. “Den offentliga makten utövas under lagarna” är sista meningen i första kapitlets första paragraf i Regeringsformen.
Som ledamot i Konstitutionsutskottet hade jag nyligen möjlighet att besöka Chile, bland annat för att höra olika röster om det stora arbete som gjordes för att få till en ny konstitution, en ny grundlag, för bara några år sedan, efter att demokratin återinfördes efter militärdiktaturen. Två på varandra följande processer med förslag lades fram för folkomröstningar – och båda avslogs. Det första ansågs vara för vänsterinriktat, det andra för att vara för högerinriktat.
Möjligen ska utvecklingen i Chile tolkas som att förändringar i grundlagarna tar tid, och ska få lov att få göra det. För egen del hoppas jag vi på lite sikt kan uppdatera och förtydliga vårt grundlagsskydd för minoriteter, för naturen, för en hållbar utveckling och för ett samhälle som är bra för våra barn och barnbarn.
