Putins blodiga krig i Ukraina har bidragit till att det skett en skiftning i den europeiska politiken. Men också, kanske särskilt, i migrationspolitiken. Krig i vårt närområde har svetsat samman EU:s medlemsstater som nu driver en politisk agenda med bredare enighet än på länge. För vi har fått se prov på hur långt vi kan komma när vi faktiskt samarbetar – i stället för att motarbeta varandra.
Människor som flydde, och fortfarande flyr, från Ukraina har getts en fristad i Europas medlemsstater, i såväl Sverige som Tyskland. Vanligtvis flyktingkritiska länder som Polen tillhör de länder som tog emot absolut flest ukrainare, långt över sina egentliga ekonomiska möjligheter. Så här ser verklig solidaritet med utsatta människor ut. Så här ser europeisk gemenskap ut.
Mot den här bakgrunden och de historier vi har sett om flyktingbåtar som sjunker, med barn som dör på samma stränder som vi tar våra barn till på semester, har insikten hos en majoritet av EU:s politiker också kommit om det totalt ohållbara i vår fruktansvärt undermåliga och dödliga migrationspolitik. Vi behöver en gemensam plan: en human migrationspolitik med ordning, reda och delat ansvar. Där enskilda länder inte lämnas ensamma att ta ett oproportionerligt stort ansvar för människor som försöker ta sig till Europa. Vi har behövt det under lång tid.
Nu närmar vi oss mållinjen. Tomas Tobé (M), som har varit förhandlare för en del av paketet, har nämligen lyckats hitta en medelväg framåt i den breda mitten, som alla sidor är villiga att ställa sig bakom.
Då börjar Sverigedemokraterna stöka. Tillvägagångssättet är signifikant för SD. Dyker de eller deras partigrupp upp på förhandlingsmötena, för att påverka politiken? Nej. I stället väljer de att skapa en show kring att de samlar röster i Europaparlamentet för att skjuta upp slutförhandlingarna med någon dag. Det är inget annat än uselt, och ett sätt att försöka dölja att SD inte ens bryr sig om att ha en politik som hjälper EU med migrationsströmmarna till Europa. SD:s försök till förhalande av migrationspakten leder enbart till fler döda kroppar på Europas stränder.
Men de är såklart stressade över att Moderaterna blåser dem på det som de ser som sina jätteframgångar i Tidöavtalet. De tjoar om att det är byråkrater i Bryssel som kommer stoppa den svenska folkviljan – när det egentligen är deras egna samarbetspartier i Tidöavtalet som lurat upp dem på läktaren och gjort en bred politisk överenskommelse som kommer att skapa ordning och reda i den europeiska migrationspolitiken.
För det är än en gång bevisat att kraften i politiken finns i de breda överenskommelserna – och att hålla de extrema ytterkanterna borta från makten. Och när det handlar om att förhindra att barn drunknar i Medelhavet då gäller det att komma med lite mer i bakfickan än en namninsamling som skjuter upp en förhandling med någon dag.
