Tågkaoset orsakar både stora ekonomiska förluster för Sverige, ett omöjligt livspussel för ett stort antal individer och försvårar den gröna omställningen. Så här kan vi inte ha det i Sverige.
När jag i helgen reste från Varberg till Stockholm överhörde jag en konversation mellan två män som konstaterade att de knappast var oroliga för att de bara hade några minuters byte, tågen kommer ju aldrig i tid ändå. De är inte ensamma med denna misstro. Förtroendet för SJ har rasat, och det kan knappast någon vara förvånad över. Så sent som förra månaden gick SJ:s VD ut och bad om ursäkt för den sämsta vintern för resenärer på 10 år.
Svårast är tågsituationen under högtider, som den kommande påskhelgen. Öresundstågen är inställda under hela helgen mellan Halmstad och Göteborg. Därtill är restiden för SJ:s snabbtåg mellan Stockholm och Göteborg fördubblad och tågkaos väntas över stora delar av landet. Att åka tåg till påskfirandet verkar därmed bli utmanande för många i år, särskilt på västkusten.
Det är lätt att skylla allt på tågbolagen, men vi får inte glömma att det är politiker som har det yttersta ansvaret för svensk infrastruktur. Under åratal har svenska politiker ignorerat frågan och skjutit den på framtiden. Nu är framtiden här, och tågkaoset är värre än någonsin. Det finns ingen möjlighet att skjuta på detta längre. Järnvägens funktion är helt avgörande för svensk ekonomi, klimatet och enskilda individers vardag. Det är därmed dags att prioritera frågan.
Dessvärre finns det ingen quick fix, och ingen billig lösning. Det är varken roligt eller valvinnande att ta ansvar för frågan. Men det är helt nödvändigt. Det behövs därför ett helhetsperspektiv och ett långsiktigt arbete i riksdagen. Riksdagspolitiker måste börja det långsiktiga arbetet nu, för det tidigare snabba lappandet och lagandet håller inte längre.
Det krävs enorma långsiktiga investeringar för att råda bot på problematiken, och därför behövs politisk samsyn. Bara för underhållet av befintlig järnväg krävs miljardsatsningar oavsett hur man vrider och vänder på det, då dagens underhållsskuld ligger på strax under 80 miljarder kronor. En väldigt hög prislapp, men det bör påpekas att tågförseningarna enligt Trafikverkets egna prognoser orsakar kostnader på cirka 3,6 miljarder kronor per år. Behovet stannar dock inte vid att bara underhålla befintlig järnväg, utan arbetet med nya stambanor behöver återupptas och transportinfrastrukturen ses över. Ett enormt arbete, men det blir inte mindre ju längre man väntar - utan tvärtom.
Enskilda ska inte behöva fundera på om de kan komma hem till sina familjer över påsk, om de kan ta arbetet som kräver tågpendling eller om de vågar välja det gröna alternativet för resan. Enskilda och näringslivet ska över huvud taget inte behöva fundera så pass mycket över tåg i sin vardag som de idag gör. Det ska bara funka. För att vi ska nå dit behöver politiker sluta vältra över ansvaret på framtiden, och göra det som krävs här och nu.
