Annika Bergman: När maten inte tas på berättigat allvar

Ett knappt hundratal mil från Sverige pågår ett krig. I ett land, lika vackert som vårt, med blommande träd, åkrar som ska sås och människor som kämpar för sin och landets överlevnad. Bönderna, dessa garanter för mat på bordet, mördas systematiskt. I bördiga jordar planteras minor som om de vore sättpotatis.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

ANNONS
|

En galenskap som inte skildras eftersom krigets ansikte är så mycket mer våldsamt ibland ruiner och kroppar på gator. Men vill man ett land riktigt illa så tar man ifrån det dess självägande bönder och produktiva åkermark

Hallands bönder levererar alla dagar året runt de basvaror vi behöver, dessutom många premiumprodukter med guldkant. Med stolthet kan vi titulera oss som ett matlän. Stora volymer korn mältas i Halmstad och exporteras till Sydamerika. Arlas mjölkbönder förser Kvibille mejeri med råvara till delikatessostar. Bertegruppen satsar, ny havrekvarn och utökad glasstillverkning. Samtidigt blomstrar gårdsbutikerna, helt unika besöksmål som Thuressons och Gudmundsgården lockar mängder av konsumenter ut från städerna. Matkulturen i Varberg och Falkenberg är värd en omväg för att få uppleva.

ANNONS

På Hushållningssällskapets stämma i veckan prisades Rickard och Jannike Näslin, Gunnagård i Svartrå, för sitt entreprenörskap. Deras slit och risktagande som företagare har skapat ett besöksmål med djur i sin naturliga miljö och man kan äta i sanning lokal mat och samtidigt få en insikt i hur allt hänger ihop. Det är lätt att luras av det till synes enkla livet på landet, men bakom detta ligger ofantligt många timmar, en övertygelse och målmedvetenhet långt bortom de flestas förmåga. Ett ekonomiskt risktagande som man lätt glömmer att företagande är. En arbetsinsats långt ifrån 40- timmarsveckan. Uppsidan är resan mot förverkligandet av en dröm och känslan av att vara en fri företagare som bygger något värdefullt. I exemplet Gunnagård är värdet inte bara förbehållet ägarna utan i allra högsta grad öppet för oss alla att njuta av.

Falkenberg är en kommun som länge rankats högt i Svenskt Näringslivs mätning. En kommunal förvaltning som förstår vikten av att ha ett blomstrande näringsliv är nyckeln. Det blir då helt absurt när en högt uppsatt politiker klär ut sig till ko och lovar kommunala kor på tallriken, ett vallöfte som slår allt jag någonsin läst i tidningen den 1 april.

I valtider kommer överbuden att hagla, politiker vill väcka känslor och det må jag säga att KD-politikern i Falkenberg gjort. I en kommun med ett fantastiskt utbud av mat, framtaget av företagare som stått risk, som utvecklat besöksmål och som bidrar till den kommunala skattebasen är förslaget ogenomtänkt. Kommunen ska hålla sig till kärnuppdraget så länge det finns företagare som kan leverera både mat på de kommunala tallrikarna och berättelsen om hur allt hänger ihop. Tankegodset om kommunala kor är bara ytterligare ett bevis på politiker som tappat respekten för våra skattekronor, för kommunens bönder och som saknar insikt i hur ett robust samhälle byggs. Jag påminns om följande gamla skämt… Socialism; du har två kor, staten vill åt båda och sedan ge dig mjölk. Kapitalism; du har två kor, du säljer den ena och köper en tjur.

ANNONS

Falkenberg behöver inga kommunala kor.

ANNONS