För mig har mandatperioden tagit fart på riktigt med ett nytt uppdrag som vice gruppledare i miljöutskottet, gruppledare i fiskeutskottet, förhandlare för lagstiftningen om skogsövervakning och sist, men absolut inte minst, är jag den enda svenska Europaparlamentariker som ska vara med och ta fram EU:s prioriteringar inför klimatmötet COP29 och sedan vara på plats i Baku, Azerbajdzjan för att förhandla det internationella klimatarbetet. Minst sagt en fartfylld start på den nya terminen.
Än en gång ska vår planets framtid upp på förhandlingsbordet, och det är hög tid att komma till avslut i många punkter. Inför mötet pratar många om Kinas ansvar för klimatarbetet, och om huruvida de ska betala för sig. Det är inget nytt. Det har diskuterats under väldigt många år nu. Kina har nämligen samma klassificering som utvecklingsland, som man hade under 70-talet. Vi måste våga sätta högre krav på utkomsten av förhandlingarna. Självklart ska länder som Kina, Saudiarabien och Singapore, som byggt upp sin ekonomi med stora utsläpp som följd, också bidra till att kompensera de länder som drabbas ekonomiskt av klimatförändringarna. Det är hög tid att de tar större ansvar i klimatpolitiken. Men på klimattoppmötet står även mycket mer på spel.
Parisavtalet är inte klart. Det återstår stora luckor i regelverket för hur länder ska bidra till och rapportera klimatåtgärder. Att slutföra förhandlingarna om regelverket för negativa utsläpp och insatser för att öka upptaget av koldioxid är ett måste. Det är en av de absolut viktigaste frågorna att lösa under dessa förhandlingar. Inte minst för Sverige. I våras förhandlade jag fram EU:s lag om kolsänkor, den första i världen i sitt slag. Samma höga standard som vi nu sätter på EU-nivå kan exporteras globalt för maximal klimatnytta. Det behövs även globala åtaganden vad gäller klimatanpassning. Dessa tre områden är mina mål med förhandlingarna.
COP29 hålls denna gång i Baku, Azerbajdzjan. Att klimatförhandlingarna åter äger rum i en skurkstat är under all kritik. Att gång på gång ge stater som bryter mot mänskliga rättigheter värdskap för dessa möten gör mig förbannad. Självklart ska alla länder vara med i klimatomställningen och dessa globala möten behövs. Men att ytterligare ett land som kränker internationell rätt ges strålkastarljuset, med stora säkerhetsrisker för deltagare från civilsamhället, journalister och aktivister som följd, är bedrövligt. Därför måste EU markera under COP29 och ställa högre krav på FN och regelverket.
COP29 kan kännas långt bort och abstrakt. Men det är grunden för att minska klimatutsläppen globalt. Vi måste se till att lämna planeten i ett skick som gör att det är möjligt för nästkommande generation att leva på samma sätt som vi har gjort, och inte begränsa deras möjligheter.
Det är här vi ser till att sätta mål, som alla behöver förhålla sig till. Ibland tar vi små steg, som dessutom utmålas att inte leda till resultat, men för de som någon gång tagit det lilla steget in i skolkorridoren på första dagen vet – att det ibland är de små stegen som leder till stora framgångar.
