Runt E6 är de logistiska fördelarna naturligtvis helt avgörande för de stora prylleverantörernas etableringar. Det knapras hektar för hektar för serviceinrättningar, bostäder och industrier. Än gör det ingenting för maten finns i affären.
Vi hade en Framtidsdag på Hushållningssällskapet Halland för några veckor sedan, spännande föredragshållare lyfte blicken ut i världen till de globala utmaningarna. Mängden odlingsbar mark nu och i framtiden är en sådan utmaning, 10 miljoner ha försvinner varje år i försaltning i gränszoner till torra områden. Av all areal är det endast 12 procent av landytan som är odlingsbar i världen. För varje hektar som försvinner krävs nyodling av sämre marker.
Forskare pekar på att år 2050 behöver livsmedelskedjan ta fram 54 procent mer kalorier än i dag, det är fler människor som ska födas och det är fler som har en högre standard. Till detta skulle vi behöva 600 miljoner hektar extra, problemet är att de inte finns. Visst kan kostvanor och minskat matsvinn lösa en del, men långt ifrån allt.
Vi ser redan idag nya tecken på den globala uppvärmningens konsekvenser. Markpriser kommer att sjunka i till exempel Spanien där man räknar med att 80 procent av odlingsarealen blir obrukbar. Därför ska vi inte lägga ner jordbruksmark i Sverige eller bygga på den. Vår odlingsbara mark kommer att behövas. Runt om i världen köper Kina upp stora landarealer, något som borde oroa fler. Det är högst troligt att våra livsmedel kommer att stiga i pris och att mer av den disponibla inkomsten kommer att gå till mat. Omställningen mot hållbarhet kommer att kosta, det är bra om vi är medvetna om det.
Globala frågor kan kännas avlägsna, men de stora hållbarhetsfrågorna är alltid lokala. Vi väljer politiker var fjärde år, jag tycker att de har en skyldighet att vara insatta i de stora komplexa frågorna i Agenda 2030. De måste ha förmåga att förstå att dagens utmaningar inte bara kan besvaras med lösningar som är godtagbara nu, utan också se konsekvenserna i minst ett generationsperspektiv.
Tillgång till rent vatten och mat är grundläggande behov som mänskligheten har. Klimatförändringen kommer att tvinga oss till nya förhållningssätt i hur vi ser på markanvändning och odling. Vi kan inte outsourca hälften av vår livsmedelsproduktion till andra länder i framtiden. I ett samhällsbygge som behöver bli mer robust så kommer de vardagliga valen i affären vara avgörande om det alls finns några varor på hyllorna i kristid. Hela livsmedelskedjan är oerhört mycket skörare än vad vi ens vill veta. Det skulle vara oerhört intressant att se på självförsörjningsgraden av ett antal basprodukter i de halländska kommunerna. Kanske skulle svaret då få oss att se annorlunda på markanvändningsfrågan.
