Under det år som har gått har de ryska krigsplanerna gång på gång frustrerats av modiga ukrainska försvarare och västvärldens sammanhållning. Ryssland har uppvisat stor grymhet under kriget. Otaliga är de krigsbrott som dokumenterats.
Nästa vecka är det den internationella kvinnodagen. Det är den dag då vi uppmärksammar att kvinnor fortfarande är underordnade män, att samhället fortfarande är långt ifrån jämställt. Det märks också i krigets Ukraina. Precis som under min barndom på Balkan på 1990-talet så är det kvinnor och barn som drabbas värst av våld och aggression. Våldtäkter, kidnappade barn som skickas till Ryssland, änkor vars män dödats i kriget, allt detta är saker som hänt det senaste året – och fortfarande händer – inte så många mil från Sveriges gränser. Så utsatta är kvinnor fortfarande på vår kontinent.
Som riksdagsledamot sitter jag också med i den svenska delegationen till Europarådet. Europarådet är den organisation som skapades efter Andra Världskriget för att övervaka mänskliga rättigheter på vår kontinent. En sak som jag dessvärre fått jobba mycket med under förra året är arbetet med att upprätta ett register över olika krigsbrott. I samarbete med ukrainska frivilligorganisationer och utredare försöker man skapa ett enkelt sätt att dokumentera de grymheter som sker.
Nästan alla kommer ihåg Kievförorten Butja som först erövrades av ryska soldater och som sedan befriades. Där fann man massgravar, tortyroffer och även fruktansvärda vittnesmål från grannar och överlevande. Likaså minns vi staden Mariupol vid Svartahavskusten som fullständigt bombades sönder av ryskt artilleri. Dessa platser är namn som etsats fast i vårt minne men liknande saker sker runt omkring i Ukraina varje dag som ockupationen pågår.
Vi ska kanske inte hysa jättestora förhoppningar om att Putin och hans krets kan ställas inför rätta inom kort. Det är ändå viktigt att dokumentera bevisen för brotten. Vi måste minnas de vidrigheter människor är kapabla att utföra mot varandra för att lära av dem. Efter varje krig säger vi ”aldrig mer”. Man tycker att människan någon gång borde lära sig. I väntan på det fortsätter vi dokumentera och arbeta tillsammans med frivillighetsorganisationerna för att hjälpa människor.
