Ledare 10/11. Kristallnatten är ett orimligt vacker namn på en av historiens allra mest brutala politiska aktioner. Det var ju inte bara glas som krossades utan också liv. Omkring 400 judar beräknas ha mördats natten mellan den 9-10 november.
Åttio år har gått. Ungefär en livstid. Gott om tid att lära, kan tyckas. Men har alla gjort det?
När lördagsmorgon grydde hade en rad stämningsfulla manifestationer avlöst varandra. Fackeltågen och alla angelägna tal till trots är den samhälleliga utvecklingen som en mörkervarning. Det är uppenbart att alltför många faller för hatisk retorik, hetsar mot oliktänkande och jagar syndabockar.
I slutet av förra månaden mördade en antisemit elva människor i samband med en attack mot en synagoga i Pittsburgh i USA. En massaker som förfärade världen, men som också satte strålkastarljuset på ett annat högaktuellt problem – en urspårad politisk retorik. I USA personifieras den i mångt och mycket av en president som uttrycker sig på ett sätt som gjorde att en del judar i Pittsburgh hade föredragit att slippa hans kondoleans-visit.
Även de små stegens retoriska svängningar är en temperaturmätare på en allt mer råkall utveckling. I Sverige har förintelseöverlevare som varnat för samhällsutvecklingen påklistrats epitet som ”bulvaner för vänster”. Det är ett oförsvarligt oförskämt sätt att reducera deras relevanta varningar och erfarenhetsbaserade observationer.
I Sverige har nazisterna blivit allt mer synliga, allt mer aktiva. Almedalen var på många sätt en allvarlig påminnelse om vår bristande förmåga att hantera extremister på ett adekvat sätt. Hataktioner mot judar i Sverige har avlöst varandra. Många är rädda att bli utsatta på grund av sin tro. I Lund har judiska hem satts i brand. Brottsbeskrivningen är försök till grov mordbrand med misstänkt hatbrottsmotiv.
Gamla konspirationsmyter om judar får ånyo ökad spridning – tydligen även bland halländska ungdomar. En krönika i Svenska Dagbladet skildrar detta oroväckande. Skribenten som skulle föreläsa om hur nazisterna plundrade konst, får en ”triggerwarning” från arrangören. Det kan finnas elever i publiken med ”mycket extrema åsikter”, får han höra. I skolvalet på skolan i en av Sveriges mest välmående kommuner fick SD 34 procent.
Föreläsaren anpassar sin föreläsning på ett klokt sätt. De extrema eleverna håller sig på mattan. Deras protest begränsas till att de lämnar salen. Dessa elever går för övrigt en akademisk linje likriktad mot högre studier på Handelshögskola.
”Detta ska inte bara ses som en skolfråga, äpplet faller inte långt från...” konstaterar en lärare med koppling till gymnasiet.
Skolan ligger i samma nordhalländska kommun som i dagarna röstade igenom krav på polistillstånd för tiggeri. Att det finns spår av antiziganism i retoriken mot tiggeri är ingen hemlighet. Och antiziganismen har, liksom antisemitismen, åter blivit mer synlig i Europa.
Hösten 2018 bjuder på fler anmärkningsvärda vittnesmål och utspel. På Gotland har de lokala Liberalerna utmärkt sig genom att inte vilja delta i ett fackeltåg till minne av kulturnatten. Detta med motiveringen att kommunismens brott bör uppmärksammas. Forum för levande historia har gjort berömvärda insatser för att lyfta även kommunismens brott mot mänskligheten. Men var sak har sin tid. Nånannaism är det lägsta av argument. Att förstå att högtidlighålla minnet av Kristallnattens illdåd borde vara självklart för en liberal.
