I veckan presenterade regeringens finanspolitiska råd sin analys av regeringens ekonomiska politik i vilken även klimatpolitiken ingår då den är starkt kopplad till ekonomin. Föga förvånande så sågar även Finanspolitiska rådet regeringens ”klimathandlingsplan” och slår fast att det helt enkelt ”saknas en sammanhållen och begriplig klimatstrategi” hos regeringen.
Vidare konstaterar man att regeringens agerande med kraftigt ökade koldioxidutsläpp fram till 2030 kommer leda till en dyrare och svårare omställning än nödvändigt, vilket i sin tur kommer drabba både företag och privatpersoner. Framför allt befarar man att hushåll med små marginaler och boende på landsbygd kommer att få det tufft framöver med den nuvarande politiken.
Att regeringens brist på klimatpolitik är ett sorgligt kapitel är ju för all del ingen nyhet, men nu tydliggörs det ytterligare en gång när den tredje statliga myndigheten konstaterar att politiken bara är bluff och båg. Tidigare har Klimatpolitiska rådet slagit fast att regeringens påståenden om att nå nettonoll till 2045 är missvisande och Naturvårdsverket har klargjort att vi inte kommer att nå ett enda av etappmålen för klimatet och inte heller slutmålen.
Effekten av Sveriges misslyckade klimatpolitik är inte bara att vi ökar koldioxidutsläppen utan även att svenska företag tappar i konkurrenskraft. Den gröna omställningen hamnar i andra länder som bejakar gröna innovationer, koldioxidreducering och elektrifiering. Sverige har haft en topposition och en trovärdighet som i mycket snabb takt eroderar.
När svensk klimatpolitik drivs av en klimatfördröjande regering och ett klimatförnekande stödparti så blir det förstås ännu viktigare att rikta blickarna mot Europa. EU spelar redan idag en viktig roll i klimatfrågan, men behöver spela en ännu större roll framöver. Detta har även många väljare uppfattat och rankar därför klimatet som den viktigaste frågan i valet till Europaparlamentet.
Av den anledningen menar vi i Centerpartiet att EU behöver ha en ännu skarpare politik för att minska utsläppen och ännu skarpare verktyg för att ta sig an klimatfördröjande medlemsländer. EU:s utsläppshandel behöver utvecklas så att samtliga utsläpp från transport-, bostads- och avfallssektorn räknas in. Konsumentmakten i EU bör också stärkas genom krav på klimatdeklaration på varor och tjänster. Men framför allt måste EU en gång för alla fasa ut fossila bränslen.
Minst lika viktigt som att öka ambitionerna är det att ha verktyg för att hantera de länder som försöker smita undan. Av den anledningen behövs det ett tydligt klimatlås kopplat till EU:s utbetalningar. De länder som inte gör sin del av arbetet ska helt enkelt inte få ta del av pengarna. På så sätt ökar trycket även på klimatfördröjande regeringar.
Klimatpolitiska rådet har konstaterat att vi inte har tid med regeringens bristande klimatpolitik och Finanspolitiska rådet har konstaterat att vi inte har råd. Därför blir det än viktigare för Sverige att EU håller gränsen mot klimatförnekarna.
