Ledarreportage 17/7. En stabil medelålders man kikar sekundsnabbt in den - och styr rakt mot målet.
– Vad ska du ha för den? Håller den för tvätt? Man vill ju inte att den ska blekas...
Ett par minuter senare är affären över.
Varför köper du en sydstatsflagga? frågar jag, som råkar stå bredvid.
Mannen tar ett grepp om kepsens brätte, justerar den med kaxig min.
– Jag gillar vad den står för. Alltså inte slaveri och sån skit. Men jag gillar sydstaterna. Att de är patrioter, säger han innan han tar dottern i handen och styr in mot utställningsområdet.
– En typisk kund. Det är inte precis motorburen ungdom som brukar köpa, utan sådana som han. Medelålders arbetsklass, som gillar öl, bilar och ha det gott på semestern, säger försäljaren Nils.
Han och partnern Birgitta har varit med länge. De känner sin kundkrets. De har en uppsjö av produkter i sitt stånd. Och de vet mycket väl att vissa av flaggdekalerna är kontroversiella, för att uttrycka saken milt.
Det blev ju stormigt i vintras, när kvällstidningen avslöjade att civilministerns sambo hade en stor sydstatsflagga på väggen i replokalen.
Och det var med sydstatsflaggor vajandes som Trump-fanatiker stormade Kapitolium. Flaggan har kommit bli en symbol för vit makt och associeras med rasism. Därför vajar den alltmer sällan i de amerikanska sydstaterna. I officiella sammanhang har den gradvis rensats bort.
Men det som händer i dagens USA bekymrar inte besökarna på Wheels and Wings. Flaggan, som nyligen bannlystes från marknadsplatsen på Classic Car Week i Rättvik, pryder allt från hattar till dekaler och regelrätta fanor. Den syns i flera av stånden på Falkenbergs Motorbana.
"Raggarna kom i sitt symbolspråk så småningom också att använda stjärnbaneret - och ofta den 155 amerikanska sydstatsflaggan. Sydstaterna uppfattades som representanter för uppror och rebellanda, och kunde därför tyckas ha något besläktat med de unga i deras opposition mot det etablerade vuxensamhällets regler. Raggarna engagerade sig inte politiskt, och i allmänhet visste de inte mycket mer om Amerika än det som rörde bilarna, musiken och som framställdes i filmerna."
Så står det i boken "Drömmen om Bilen" utgiven av Nordiska Museet.
Det vi ser nu - och som får det att skava och kärva - är alltså en kulturkrock. Ett gäng svenska bilentusiaster håller envist kvar vid en symbol de gjort till sin - och ju mer det larmas desto mer rebelliskt står de kvar.
Jag vet inte om mannen med den nyinköpta dekalen lika envist beställer bollar med n-ordet snarare än choklad. Men drömmen om att allt skall få förbli som det var - och heta vad det alltid hetat - tycks leva extra stark just här, just denna helg.
Och helst ska det tydligen vara som på 50-talet. En tid då bensinen var billig, bilen en välputsad frihetsmaskin - och kvinnor var kvinnor...
När skönhetstävlingen går av stapeln är det lätt att den tanken väcks. Medan karlar visar upp sina vackraste åk inför domare ett stenkast bort, äntrar välklädda tjejer med ondulerat hår en annan scen. De vinglar i sina höga klackar och behöver ett handtag när de ska ner för den branta tappan. De flörtar lätt med publiken, en gör en liten dans, en annan slänger ut tygblommor.
– Hon från Varberg är helt klart snyggast. De andra har så störiga klänningar... säger en man med grått flätat skägg och rejäl ölmage.
Hon från Varberg, närmare bestämt Derome, kallar sig miss Lina. Hon vann inte domarnas pokal. Men hon väckte även mitt intresse. Hon känns som en utmärkt symbol för ett event som både känns lite passé - men också som helt rätt i tiden.
Lina Sjögestam må vara pinuppa på Wheels and Wings. Men till vardags rattar hon timmertruck.
– Jag är bondtjej från början. Men efter naturbruk på Munkagård valde jag att jobba med maskiner. Det är helt enkelt bättre betalt i mansdominerade yrken, konstaterar hon.
Steget från stora maskiner till skönhetstävling i Rockabilly- outfit kan kännas långt.
– Jag tycker det är roligt med den här stilen, att fixa till sig, och du ser ju att det är kvinnor av alla slag som ägnar sig åt det här.
Hon har rätt. Det är bredd på tävlingen på alla sätt, både vad gäller ålder och kroppsform. Men ändå. En pin-up-tävling...
- Det känns väl inte helt 2022? frågar jag
Lina höjer på ögonbrynen. Varför inte? frågar hon. Det är uppenbart att hon inte ser sig som en galjonsfigur. Hon är där för att ha kul, och umgås med andra (färg)starka kvinnor. Och nu när hon inte längre har egen bil att visa upp åker hon dit i sonens.
Att bilintresset går i arv är kanske inte oväntat. Frågan är bara för hur länge?
De vackraste bilarna blänker från insidan och ut. De är läckra. Färgerna behagar om än inte alltid motorljuden. Och eventet drar publik.
Men denna come-back är inte lika efterlängtad av alla. Ett av partierna i Falkenbergs ledning har tidigare motionerat om att stoppa Wheels and Wings.
Visst, en oljedränkt folkfest kanske inte heller känns helt 2022. Och förr eller senare lär eventet förmodligen självdö - omkört av bränslebrist och teknisk utveckling. Men så länge Falkenberg har en motorbana är det rimligt att se den användas på ett som drar turister från hela landet. Undertecknad kan inte värja sig, det är onekligen lätt att bli lite förförd av allt blänk och all folkfest en solig dag i juli.
