Ledare 24/6. Under tisdagen föll en dom i förvaltningsrätten i Stockholm, som i all enkelhet kommer få stora konsekvenser. Förvaltningsrätten avslog nämligen det kinesiska telekombolaget Huaweis överklagan av Post- och telestyrelsens beslut att stoppa företaget att medverka i utbyggnaden av det svenska 5G-nätverket. "Sveriges säkerhet är ett väldigt tungt vägande skäl" kommenterar rättens ordförande Ulrika Melin; och det var ju skönt att höra. Både Säpo och Försvarsmakten har varit tydliga med att låta kinesiska bolag delta i konstruktionen av vital svensk infrastruktur skulle innebära allvarliga säkerhetsrisker.
Från Huawei slår man naturligtvis fortsatt ifrån sig. Det finns "inga bevis", som man uttrycker det, för att man har samröre med den kinesiska staten.
Det är många som ser annorlunda på den saken. Både det amerikanska försvarsdepartementet och en brittisk parlamentarisk utredning pekar på tydliga band mellan företaget och de kinesiska myndigheterna, däribland försvarsmakten, "Folkets befrielsearmé".
I en skrivelse från regeringen slås det också fast att det är en utvecklad, kinesisk strategi att sammanblanda civil och militär verksamhet för att öka sin operativa förmåga. Vad gäller enskilda företag framhålls dessutom att "den kinesiska underrättelselagen, som slår fast att kinesiska företag och medborgare ska bistå i underrättelseverksamhet, förstärker den civil-militära fusionen". Lagen innebär att alla kinesiska företag i princip kan användas som Xi Jinpings förlängda arm.
Huaweis plan att dominera den globala kommunikationsmarknaden har alltså mött ännu en motgång. Den är nu bara en pusselbit i en bredare kinesiska strategi. Genom den enorma satsningen "Ett bälte, en väg" bygger och kontrollerar Kina redan strategisk infrastruktur i flera olika länder.
Från kinesiskt håll har man varit tydlig med att beslutet kommer att få "konsekvenser". Ett märkligt uttalande, om det nu bara rörde sig om ett helt fristående bolag.
Dessa konsekvenser har dock västvärlden redan fått känna av.
Efter att den kinesiske dissidenten Liu Xiaobo 2010 tilldelades Nobels fredspris, förbjöd Kina, som bekant en enorm marknad, försäljning av norsk lax, en av landets viktigaste exportprodukter, i flera år. Det behöver alltså inte handla om att gå emot Kinas ekonomiska intressen, det räcker med en uppfattad skymf, eller att ifrågasätta kinesisk propaganda.
Sådan sprider för övrigt Huawei gärna. 2019 hävdade en av bolagets Nordenchefer att demokratirörelsen i Hongkong var styrd av utländska intressen, en "tredje hand" som man uttryckte det.
Kombinationen av hotfullhet och snarstuckenhet, som annars snarast återfinns hos skolgårdsmobbare, har länge varit kännetecknande för den kinesiska utrikespolitiken. Men mobbare står man upp emot. Konsekvenserna av att inte göra det kan bli långt värre.
