Det händer just nu. Små små steg i taget. En gradvis förskjutning i fel riktning. Det EU som vi vuxit upp med, det EU som vi känner håller på att förändras. Och bilden av EU förändras.
Denna vecka har jag befunnit mig i Strasbourg, Frankrike, för att vara med vid Europarådets session. Europarådet är samarbetsorganisation med 47 medlemsstater (både inom och utom det egentliga Europa) som bildades för att främja demokrati och mänskliga rättigheter.
Det är här, i hjärtat av EU, som det blir så tydligt - länder i vår omvärld har slutat lita på EU och våra medlemsländer i demokratifrågor. Tidigare har EU-medlemskap alltid betraktats som en garant för respekten för mänskliga rättigheter och för demokrati. Nu känner många att det inte längre är så. Representanter för auktoritära och semi-auktoritära länder som tex Azerbajdzjan säger nu åt oss att sopa rent framför egen dörr innan vi kritiserar andra. Det är något jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva.
Det här är en farlig utveckling. I land efter land, även inom EU, hotas demokratin av anti-demokratiska krafter. Fria massmedier motarbetas, det dras ned på public service och akademins frihet hotas. Enligt den internationella tankesmedjan Freedom House är Ungern inte längre en fullvärdig demokrati. Det här är alltså en utveckling som pågår i dag - i EU. Mitt i det Europa där vi trodde att demokratin och rättsstaten för alltid var vunnen.
För mig är det detta som vårens Europaparlamentsval måste handla om. Ska Europa fortsätta styras av demokratiska principer eller ska vi acceptera att rättsstatens principer utmanas i allt fler medlemsländer? Vi som värnar demokratin måste gå till valurnorna i maj för att visa anti-demokratiska krafter inom hela Unionen att vi inte låter oss tystas. Kampen för demokrati måste föras varje dag och i varje val. På så sätt sänder vi också signalen till förtryckare i andra stater att vi i Europa fortfarande står upp för demokrati och mänskliga rättigheter - för alla, överallt. Det är dyster vår i Eus hjärta.
