För fädernas synder hava vi nog icke något ansvar. I de banorna tycks pappa Staten resonera, när det blivit dags att besvara Europadomstolens frågor angående den halländska skandalen med stulna spermier.
Istället för att konstatera att en läkare begått övergrepp och stulit könsceller, ger regeringen redan från start intrycket att vilja två sina händer. Detta bland annat genom att skriva att "det finns en hög grad av osäkerhet" rörande fakta i målet.
Visserligen citerar man delar ur den interna och den externa undersökning som Hallands sjukhus låtit genomföra – vilka bland annat slagit fast att det fanns uppenbara brister i fertilitetsverksamheten. Men regeringen anser ändå att anmälan till Europadomstolen bör ogillas eftersom de drabbade inte drivit sin sak rättsligt på hemma plan.
Huruvida det ens vore möjligt kan regeringen dock inte ge ett rakt svar på. Istället svamlar man kring preskriptionstiden för gärningen - som både kan gälla, eller göras undantag från.
Helt klart är att de drabbade omöjligen kunde ställa någon till svars för stölder tidigare. Innan dna-resultatet slog fast det uppenbara var ju övergreppen okända. En – rimligen – brottslig gärning ägde rum på Hallands sjukhus. De förefaller vara helt uteslutet att det inträffade var ett olycksfall i arbetet – utan snarare ett resultat av en "vilda västern"-attityd i fertilitetsbranschen.
– Det är både anmärkningsvärt och ovanligt att regeringen lämnar upp till Europadomstolen att bedöma om det skett en överträdelse, utan att själv ta ställning eller redogöra för sin uppfattning, säger Alexander Ottosson, på Centrum för Rättvisa i en reaktion på regeringen skriftliga svar till Europadomstolen.
Regeringen ägnar för visso 15 sidor åt sin replik. Men huvuddelen av krutet läggs på att skjuta ifrån sig ansvar och försöka förmå Europadomstolen att släppa fallen.
Agerandet känns i viss mån igen från andra skandaler. Vanvårdsutredningen, som till slut presenterade sina upprörande slutsatser, resulterade inte i att alla drabbade fick upprättelse. Kriterierna kring dokumentation var så strikta att en del inte fick erkännande och skadestånd. …
Och Centrum för rättvisa har genom åren drivit fler fall där exempelvis vården inte velat ta ansvar för fel och brister.
Zdravko Paic.och Bengt Wernersson har, liksom ett antal värnpliktiga, utsatts för oacceptabla övergrepp inom svensk vård. Det vore klädsamt som staten trädde in och erkände det och tog sitt ansvar. Några miljardskadestånd lär det ju aldrig bli tal om. Men upprättelse är nog så viktig.
