Produktionen ska drivas med grön el och det krävs en enorm mängd sådan för att lyckas i ambitionen att bli koldioxidfri. Debattörerna ser att det krävs ett bättre samspel mellan näringslivet och politiken och där finns det all anledning att hålla med.
De vill också ha bättre och snabbare processer för att få tillstånd för klimateffektiva investeringar. Liksom en satsning på forskning och innovationer med ”fokus på fossilfri teknikutveckling och vätgas”. Och så förstås att energifrågan ska säkras, där industrialisering av vätgas produktion särskilt lyfts fram.
Det finns de som inte riktigt tror på kapaciteten hos förnyelsebar energi och de var förstås snabba med att komma med tvivlande kommentarer. Numera har insikten om klimatförändringarna kommit så långt att slutsatsen att åtgärder inte betvivlas, men det syns ändå en sorts kramande av ”teknikneutralitet” och indirekt kärnkraften.
Den extrema mängd grön energi som behövs är positivt på många sätt, men nog behöver regeringen hitta sätt att underlätta produktionen. Utredningen om att ta bort det kommunala vetot mot vindkraft kan vara en bra början, men kommer inte att vara tillräckligt.
Dessutom kommer det krävas satsningar på att lagra energin från sol- och vindkraft, så att den kan användas de dagar det inte blåser eller det är mulet. Tekniken finns i dag genom stora litiumbatterier. Det finns också en annan metall, vanadin, som än så länge inte används till batterier i särskilt stor utsträckning men som har den fantastiska egenskapen att den i princip är outslitlig. Utvinningen av metallerna är ett särskilt problem i sig och kräver en bättre minerallagstiftning i Sverige.
Regeringen behöver alltså hitta sätt att öka mängden förnybar energi kraftigt. Då duger det inte att ha kommuner som motarbetar införandet av förnybar energi. Som Falkenbergs kommun som förefaller motarbeta havsbaserad vindkraft som HN skrev om både på nyhets- och ledarplats förra veckan. För att ambitionerna hos regering, LKAB och Fossilfritt Sverige ska lyckas krävs det att alla kommuner drar sitt strå till energistacken.
Särskilt kommuner i det sydligaste elområdet, dit Falkenberg hör, behöver satsa på egna energianläggningar eftersom överföringskapaciteten från norra Sverige än så länge inte är tillräcklig. Sverige är uppdelat i fyra energiområden och gränsen till nästa område går mellan Falkenberg och Varberg. De stora mängderna el produceras i vattenkraftverk i Norrland, men den största befolkningen och industrierna finns i södra Sverige.
Falkenberg, liksom övriga kommuner i landet, behöver ta en fundering över hur man kan hjälpa till att öka mängden fossilfri energi i landet. Det duger inte att vara egoist och se till kommunens egna gränser, det här handlar ytterst om hela landet och i förlängningen jordens överlevnad.
