Bild: Pontus Lundahl/TT

Katarina Erlingson: Kränkande behandling av äldre i Varbergs kommun

Valfrihet är ofta ett honnörsord inom politiken, särskilt bland borgerliga partier. Men när det kommer till äldreomsorgen så är all möjlighet att välja själv som bortblåst. Då ska någon annan, en biståndshandläggare hos kommunen, avgöra vilken hjälp du behöver och om du kan få plats på ett äldreboende.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Inom barnomsorgen är alla barn garanterade en plats, även om det inte alltid går att ordna nära hemmet. När det däremot gäller äldre finns det ingen garanti alls utan man är helt i händerna på någon annan. En handläggare som dessutom har ekonomisk press på sig från förvaltningen och nämnden.

Att vara äldre i Varberg verkar för tillfället vara extra svårt, då kommunen inte bara nekar plats på äldreboende utan också flyttar runt de äldre som om de vore livegna. Demensboendet på Fogdevägen i Tvååker håller som bekant på att avvecklas och de äldre flyttas till andra boenden.

Kommunens handläggare nekar också 85-åriga Irma Tuulikki Martti en önskad plats på äldreboende, trots att hon har både parkinsons, reumatism och har fallit flera gånger. Hur dålig ska man behöva vara för att kunna känna sig trygg i Varberg? Riktigt dålig uppenbarligen, eftersom Irma anses klara sig själv.

ANNONS

Det är begripligt att äldreomsorgen kostar en kommun mycket pengar och det blir fler och fler äldre i takt med att vi lever allt längre. Men det som är svårt att förstå är att kommunerna håller fast i att det ska krävas biståndsbeslut.

Många äldre vill till varje pris bo kvar hemma i sin hemvana miljö och klarar av det genom hjälp från hemtjänsten. Men det finns äldre som hellre vill flytta till ett boende för att känna sig trygga och för att få fler sociala kontakter. Det är inte rimligt att neka en 85-åring plats på äldreboende, då är något väldigt fel i systemet.

Varbergs kommun är antagligen inte mycket värre än många andra kommuner, men dagens system med biståndsbeslut behöver man inte hålla fast vid. Det finns Förenklad biståndshandläggning där kommunen kan besluta att erbjuda alla över en viss ålder den hjälp de ber om, alltså utan individuell prövning. Det är något som Varbergs kommun borde ta till sig.

Irmas son säger det som borde vara ledstjärnan inom äldreomsorgen, men som tycks vara bortglömt bland paragraferna i Varbergs kommun:

– Mamma har haft ett väldigt socialt liv och nu sitter hon mest själv här hemma. Jag tycker man ska unna en gammal människa en god livskvalitet de sista åren.

ANNONS

I en god livskvalitet ingår också att få bestämma själv. Att efter ett långt liv plötsligt inte få avgöra själv vilken hjälp man behöver är rentav kränkande. Behandlingen av äldre har alldeles för länge haft ett uppifrånperspektiv där kommunen har pekat med hela handen. Det är dags för en ny äldrepolitik i Sverige och Varberg skulle kunna gå i bräschen bara man ville.

ANNONS