Ledare 15/9. "Ingen judisk kvinnotyp i kyrkofönstret". Rubriken är hårresande. Den vittnar om en gammal kyrkostrid, som samtidigt känns högaktuell. För den säger en del om vikten av kyrkodemokrati – och om präster som kan köra ner i de djupaste diken.
Så låt oss öppna ett fönster mot historien:
– När (kyrk)fönstren skulle levereras visade det sig att barnen i målningen voro ljusa, men kvinnan var mörk av judisk eller arabisk typ. Jag är antisemit därför att jag är präst i svenska kyrkan och evangelii förkunnare men inte av någon politisk orsak. Och jag tyckte inte det fanns någon anledning att vi i ett sådant motiv skulle ha annat än nordiska typer, förklarar komministern Hilding Malmgren.
Den missnöjde prästen skickar tillbaka korfönstret till konstnären. Men medan prästen är ledig träder en folkvald folkskollärare in på scenen. För kyrkorådets räkning förmår han konstnären att skicka tillbaka det ratade verket och sätter upp det i kyrkan.
Men bråket slutar inte där. Prästen, som inte uppskattar tilltaget, plockar ut de bitar av kyrkfönstret som fått "fel" färg och förmår konstnären att retuschera sitt verk.
Då ilsknar folkskolläraren till och genomdriver, i kyrkofullmäktige, en anmälan till domkapitlet för "egenmäktigt förfarande". Men domkapitlet lämnar fegt det hela utan åtgärd. Det ser komministern som indirekt stöd. Han anmäler folkskolläraren för ärekränkning.
Det är i det läget som kyrkostriden i Skillingsmark blir en nyhet i Göteborgs-Posten, den 23 April 1942. Hilding Malmgren låter påskina att det inte finns politiska orsaker till hans agerande. Han har dock gått till (kyrko)historien som en av de värsta nazistiska prästerna i Sverige.
I fråga om korfönstret avgick han tyvärr med segern, bland annat på grund av ett fegt domkapitel. Men Hugo Wählings gärning blir ändå ett skolexempel på betydelsen av ett kyrkoråd som försöker agera när en präst teologiska vantolkningar gått helt åt...
Vad har då dåtidens dårskap med nuet att göra?
Det är prästen och kyrkopolitikern Per Engström, på listan för Frimodig kyrka, som i en replik till ledarsidan vill blicka tillbaka mot just nazismen. Han gör det för att peka ut präster som hjältar. Men så var det alltså inte alltid.
Men låt oss fortsätta längs det spår som lagts ut. Finns det fler grupper som nazisterna förföljde som lever utsatt än i dag? Vilken bildkonflikt skulle i så fall kunna uppstå mellan kyrkoråd och prästerskap i en halländsk församling anno 2021?
Ett kyrkfönster med ett vigselmotiv med två män kanske?
När kyrkomötet beslöt att homosexuella skulle kunna få välsignelse i kyrkan, startade ett prästuppror 2005. Bland de halländska präster som undertecknade upproret märks Per Engström och Bertil Göranzon, som på insändarplats går storms mot ledarsidan.
Upproret – som lever än – handlar delvis om rätten att fortsätta värna sin kyrka från bögar och kvinnliga präster.
Per Engström anser att man ska acceptera att vissa manliga präster vägrar tjänstgöra tillsammans med kvinnliga präster. Och för några år sedan väckte han uppseende efter att ha bett om bot mot homosexualitet, vilket avslöjades i Uppdrag Granskning.
Per Engström skriver om en historisk kamp mot krafter som velat förändra Kyrkans DNA. Ledarsidan tackar därför för tillfället att påminna om Hugo Wähling. I den historien är det folkskolläraren, inte prästen, som är hjälten.
Sensmoralen är att kyrkodemokratin är viktig för balansen.
Det är även förekomsten av kvinnliga präster i kyrkan.
Per Engström har rätt i att det gått 21 år sedan kyrkan skildes från staten.
Det har dessutom gått 63 år sedan kyrkomötet fattade beslut om att tillåta prästvigning av kvinnor. Och det har gått hundra år sedan vi fick allmän rösträtt.
Ändå finns det fortfarande präster som anser att kvinnor skall tiga i församlingen. Ändå finns det församlingar i Halland och Falkenberg som fortfarande har rykte om sig som fästen för kvinnoprästmotstånd.
Mot detta finns skäl att ta sig ton - liksom mot de präster som i den politiska debatten tar sig rätten att ifrågasätta aktiva kyrkopolitikers tro. Snacka om fulgrepp och härskarteknik!
