Stockholm 1959-04-26Fältartisterna Curt Masreliez, Åke Lindström och Olle Adolphson samlade vid ett punschbål på Skogaholms herrgård på Skansen Foto: Sten Karsbrink / SvD / TT / kod 12014
Stockholm 1959-04-26Fältartisterna Curt Masreliez, Åke Lindström och Olle Adolphson samlade vid ett punschbål på Skogaholms herrgård på Skansen Foto: Sten Karsbrink / SvD / TT / kod 12014 Bild: Sten Karsbrink/SvD/TT

Ladda upp med hämtmeny, kanske blir det fältrevy!

I krig och kris behövs mer än krut och medicin. När fältartist blir svältartist har regeringen skäl att ge kulturen krisstöd – och du att hoppas på påskägg från Falkenberg.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Signerat 26/3. Den är ganska knapp den lönen vi får, så vi kan nog inte ha något bröllop i år.

Men det gör det samma för han är min soldat, Någonstans i Sverige.

Så lyder en strof från beredskapsårens melodi framför alla andra, framsjungen av en bejublad Ulla Billquist. Där och då lades grunden till en levande svensk tradition, vars behov vi påminns om i Pandemikrisens tid - nämligen de moralstärkande fältartisterna.

– Du menar svältartister, skojar Magnus Wernersson.

Ett utslag av just sådan självironisk humor som vi behöver lite till mans i kristid såväl som krigstid. Men just som vårt behov av stämningshöjare är som allra störst har kulturarbetarna det om kämpigast. Konserter, musikkvällar och teaterföreställningar ställs in på löpande band.

ANNONS

En vårkonsert under äldreboendets balkong, eller på Rådhustorget för att roa uteätarna, är nog för mycket att hoppas på.

– Tänk om det skulle samlas för många människor. Det vågar man inte riskera, säger Magnus Wernersson.

Samtidigt är han som revymakare, liksom psykologer, hälsovetare och generaler, väl medveten om musikens och komikens moralstärkande kraft. Det är därför svenska försvaret än i dag låter skicka ut fältartister till våra soldater i fält, vid beskickningar i Mali, Afghanistan och fler platser.

En tidigare ordförande för dessa artister är komikern Kristoffer Appelquist.

– Det gäller att tillföra något som kan ge dem gnistan tillbaka och musik kan vara en sådan sak, sade han i en intervju för ett antal år sedan när han var på väg till Afghanistan.

I dag rattar han humorprogrammet Svenska Nyheter – som just nu får spela in sina sketchprogram utan publik.

Fejkade burkskratt är en tafflig nödlösning - men bättre än inget.

I sådana banor tänker många artister – och glada amatörer – just nu: Att något är bättre än inget. Klipp på underhållande sånger och bilder delas därför friskt på sociala medier just nu.

Humor går hem i stugornas vardagsrum. Och dit in vill även Falkenbergsrevyn länka sig in och sprida lite ljus och skratt.

– Det vi funderat på själva i revygänget är en live-revy, som förhoppningsvis kan filmas och sändas digitalt på vår Facebook om några veckor. Det blir i så fall inte årets föreställning utan en rolig halvtimma med smått och gott, avslöjar han.

ANNONS

En sådan humörhöjare vore förstås ett välkommet påskägg. Det är inget vaccin mot virus, men en stunds bot mot tristess.

Att ett förlösande skratt kan lätta på ångest, stress och oro vet alla de clowner som gör ovärderliga insatser för barn på sjukhus. Genom exempelvis den ideellt finansierade Clownklinikens försorg har halländska barn fått uppleva en stunds magi i sjukhuskorridoren.

Även clowner lever dock på mer än skratt. I dessa tider är det lätt att få tunnelseende och glömma bort vårt behov av även kultur.

Därför är det bra att regeringen aviserat att man skjuter till en halv miljard för att stödja kulturarbetare som ser sitt levebröd försvinna. ”Medlen till kulturen kommer att tilldelas verksamheter som förlorar intäkter till följd av begränsningen av offentliga tillställningar. De som ska kunna få stöd är både stora och små aktörer som är verksamma inom kulturområdet.” skriver regeringen

Nu finns kanske en och annan vän av ordning som ser det som onödigt slöseri med knappa medel. Låt mig därför åter påminna om att det, till och med i krig, behövs en gnutta mer än krut och medicin. Det insåg redan Florence Nightingale – som gjorde banbrytande insatser för sjukvården inte minst den i fält.

Därför är det fint att leva i ”det enda land i världen som har en organiserad fältartistverksamhet knuten till Försvaret” - vilket berättas på Fältartisternas hemsida.

ANNONS

Och det är fint att leva i kommuner där man går samman, på en rad olika sätt, för att tillsammans göra bistra bördor lite lättare. Dör den ena kanske ingen får bröd.

Huruvida det bli allsång på Vallarna och konserter i sommar är skrivet i stjärnorna. Det vi vet är att krisen går över. Och att vi det blir lättare att genomlida den tillsammans - gärna med ackompanjemang.

ANNONS