Ledare 28/7. Den brutala, tekniska bevisningen hade redan ställt skuldfrågan bortom allt rimligt tvivel. Nu döms Tishko Ahmed till livstids fängelse för det vidrigaste av dåd. Det makabra uppträdandet efter mordet på Wilma, som styckningen och skändningen av flickvännens kropp, anses som väntat utgöra försvårande omständigheter.
Något annat vore egentligen otänkbart. Lika otänkbar känns möjligheten för att gärningsmannen skulle kunna få villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden.
En mördare som gör fingret åt offrets sörjande föräldrar under rättegången, som kategoriskt vägrar erkänna brottet trots övertygande bevisning, och som vägrar berätta var han låtit dumpa resten av kroppen förtjänar verklig livstid. Inget annat.
Mördarens utstuderade grymhet gör att familjens sorgeprocess förlängs. Men även det lokalsamhälle som skakats av dådet påverkas av alla obesvarade frågor. Tanken att någon del av den unga flickan plötsligt kan uppdagas i ett snår, i en havsvik eller sjö, finns fortfarande hos många ortsbor. Inte minst hos alla dem som gång på gång deltagit i sökandet efter flickan. Och som nu fortsätter leta.
Likaså bidrar mördarens tigande till att skapa misstänksamhet människor emellan. Blodspåren i en viss bil, som nämns i förundersökningen, har inte fått någon rimlig förklaring. Och ryktet om att mördaren hade hjälp av släkt eller vänner att dölja sitt brott fortsätter spridas till följd av gärningsmannens okänsliga tigande. Kanske ljög mördaren inte om att han inte var i stånd att (ensam) stycka flickan - även om han ljugit om allt annat?
I ett samhälle som Uddevalla, där gängmord skapat otrygghet, spär ett mord av det här slaget på den misstänksamhet som redan frodas på sina håll. Att dödligt våld mot kvinnor och narcissistisk personlighetsstörning inte har ett uns med härkomst att göra, att styckmord möjligen har en koppling till tätortsområden med absolut inte till hudfärg, spelar föga roll för dem som ser mordet som ännu ett skäl att sprida främlingsfientlighet.
Det man, efter ännu ett brutalt flickmord, borde fokusera på är dock mäns våld mot kvinnor. Under 2019 konstaterades 18 fall av dödligt våld där offer och förövare hade en parrelation vid tidpunkten för brottet. Forskning visar att vanligaste motivet till våldet är mannens behov av kontroll över kvinnan - och att våldet ofta begås i samband med separation eller med svartsjuka som motiv. Det dödliga våldet kommer sällan som en blixt från en klar himmel - utan föregås ofta utav olika former av psykiska och fysiska övergrepp.
Wilma var i det fallet inget undantag. Och påminner därför om hur viktigt det är att omgivande vänner eller familj förstår att på allvar reagera på varningssignaler - att aldrig släta över utan göra sitt yttersta för att hjälpa den som är utsatt att fly en osund och potentiellt livsfarlig relation. Det är också viktigt att, som ett led i skärpta satsning mot mäns våld mot kvinnor, tydliggöra att ett extremt kontrollerande beteende kan vara en form av straffbar kränkning.
Wilma fick aldrig bli vuxen. Det fruktansvärda ödet delar hon med alltför många tjejer som bragts om livet av våldsamma män. Mer måste göras för att nå den ”nollvision” som så många politiker pratat om.
I början av juli hölls en manifestation mot mäns våld mot kvinnor i Uddevalla.
