Hur rimligt är det att en mamma till ett funktionshindrat barn i Falkenberg kan få betydligt mindre stöd än en mamma till ett funktionshindrat barn i Varberg – om barnens svårigheter är ungefär desamma?
Inte alls!
Ändå är det tyvärr så det kan se ut. Det visar en utredning för Inspektionen för Socialförsäkringen.
Resultaten kommer inte som en överraskning. Redan för ett år sedan berättade familjer i Halland om obegripliga bidragssänkningar. Företrädare för Autism- och Aspergerförbundet påtalade att väldigt många barnfamiljer tvingats se sina bidrag dras in - av oklara skäl - efter att bidragssystemet reformerats.
– Det här är en slakt av vårdbidragssystemet, sade ordförande Ulla Adolfsson då till SVT.
Underbetyget bekräftas delvis i den rapport som kom i veckan. Maria Gustavsson pratar om en allvarlig rättsosäkerhet.
Försäkringskassan tycks fatta godtyckliga grunder. Vissa familjer som fått problem till följd av sänkta omvårdnadsbidrag, eller indragna ersättningar, får inga förklaringar till varför.
Självfallet kan vissa funktionshindrade barns behov förändras med åldern. Samtidigt kan andra svårigheter bli tydligare - eller förvärras. Barn med neuropsykiatriska funktionshinder löper exempelvis ökad risk för depression och självskadebeteende när de kommer i tonåren.
Därför fungerar det inte att helt sonika avslå en begäras med hänvisning till ett barn blivit äldre. Hänsyn måste tas till individuella behov.
Inspektionen påtalar att bristerna på samsyn kring vad som ska anses ingår i ”ett normalt föräldraansvar” är en del av problemet. Därför efterlyser myndigheten tydligare nationella riktlinjer.
Tydlighet är bra. Lika viktigt att minnas är att den här reformen inte infördes för att krångla till det för familjer som redan befinner sig i en utsatt situation.
- Om det nu är så att vi har restriktivare bedömningar så får vi lösa detta, säger socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S).
Det är angeläget. Och brådskande. I många fall handlar det om familjer som redan lever på marginalen, familjer där livet är en ständig kamp.
För en del av dessa räcker det dock inte med ett bättre och mer rättvist stödsystem. Faktum är att en del kanske skulle kunna klara sig med lite mindre bidrag - om samhällets övriga funktioner faktiskt fungerade - såsom vård och skola.
I sitt jultal satte Annie Lööf fingret på en del av problemen - ohållbart långa köer till BUP, en elevhälsa som inte finns till hands eller fungerar som den ska - och en skolmiljö där elever mals ned i stället för att stärkas för framtiden.
Centerledaren efterlyser bättre samverkansmöjligheter mellan skola och vård som en del av lösningen. Det kan det vara - om resurser samtidigt skjuts till. Bättre samverkan kan nämligen bidra till en bättre helhetssyn - vilket i sin tur skulle kunna ge familjer med funktionshindrade barn bättre förutsättningar.
