Under våren har alla velat prata om euron. Detta gäller både Liberalerna (som tar varje chans de får att förklara varför vi bör byta valuta), och andra partier (som tar varje chans de får att förklara varför det vore att säga upp svenskt självstyre helt och hållet). Trots att frågan om euron i högsta grad är en EU-fråga är det fortfarande Sverige, och inte Europaparlamentet, som avgör vilken valuta vi ska ha här. Det är med andra ord synd att den får ta plats först i en EP-valrörelse. Nu, när valrörelsen är över – nu är det äntligen dags att prata om euron igen!
Det är inte så konstigt att frågan fått ny fart, när det på sistone blivit kännbart dyrt att vara svensk. Under de senaste tio åren har kronan tappat uppemot 30 procent i värde jämfört med euron. Att släpa på detta försämrar inte bara vår köpkraft gentemot EU-länderna – det gör även svenska hushåll fattigare. På den internationella marknaden har svenska företag drabbats av ökade kostnader, och i butikshyllorna har priserna höjts på importerade varor.
Euron som valuta skulle också underlätta rejält för svenska företag som handlar inom EU. Sverige är ett land med gott om spetskompetens och stark teknisk utveckling, helt beroende av EU:s inre marknad och nätverk. Utan valutaväxling hade transaktionskostnaderna minskat, vilket skulle gynna både export och import. Det skapar även en mer förutsägbar ekonomisk miljö, med mindre känslighet för fluktuationer i växelkurser. Med andra ord: Ett kanonrecept för handeln. Att ansluta sig till euron skulle dessutom innebära en starkare integration med resten av unionen, vilket kan bidra till både ekonomisk och politisk stabilitet.
Länder som redan har antagit euron har upplevt ytterligare fördelar i form av lägre räntor och ökad investeringstillväxt. Svenskarna borde också få dra nytta av dessa positiva effekter, och samtidigt bidra till en starkare europeisk ekonomi.
En vanlig invändning är risken för att förlora nationell ekonomisk självständighet. Värt att notera är att Sverige redan är en del av det europeiska ekonominätet. Att stå utanför samarbetet innebär bara att vi har mindre inflytande över de beslut som påverkar oss. Att gå med i samarbetet skulle istället ge Sverige en plats vid bordet.
Sist vi röstade om euron var jag tre år gammal. Att hänvisa till utfallet i en tjugo år gammal folkomröstning är inte ett hållbart argument, när knappt hälften av de som är röstberättigade idag fick en chans att säga sitt. Nu är det läge att sluta släpa fötterna efter sig. Att ta steget in i eurosamarbetet skulle inte bara stabilisera vår valuta, och på sikt vår ekonomi – det skulle också skicka en viktig politisk signal om att Sverige till fullo tror på det europeiska samarbetet i sin helhet.
Vi har redan idag förbundit oss till att gå med i euron någon gång i framtiden, och Sverige, vår tid är nu. Erfarenheter från andra länder visar att övergången till euro med rätt planering kan genomföras smidigt. De långsiktiga fördelarna, i form av ekonomisk stabilitet och tillväxt, överväger de kortsiktiga kostnaderna för anpassning.
För att citera Carl Bildt: Jag är hallänning, svensk, europé. Nästa Gekåsrunda vill jag pröjsa för med en starkare valuta.
