Pengar ger inte lycka, heter det. I en tid där pessimismen kring vår moderna tillvaro breder ut sig, verkar narrativet om olycka och stress ha blivit en orubblig sanning. Alla är vi evigt strävande efter något bättre, och evigt dömda att misslyckas. Berättelsen om den allt mer deprimerade människan sträcker sig från Karl Marx till moderna tänkare, till lunchrum och till köksbord. Enligt många är boven givetvis kapitalismen, som gjort oss till slavar åt ett system där vi reduceras till värdet av våra ekonomiska prestationer. Marknadens baksidor pressar individer till misär genom konsumtionshets, överflöd av valmöjligheter och ett accelererande livstempo. Och allt är Wallenbergs fel. Typ.
I bruset kring vår lyckas förfall erbjuder en ny Timbro-rapport författad av Rutger Brattström en uppfriskande motbild. I en genomgång av existerande lyckoforskning presenteras argument för att marknadsekonomi som system inte bara skapar välstånd för de rika, utan även lycka för den generella befolkningen.
Lycka är inte det enklaste ämnet att ge sig in på, för den som vill skaffa sig en översiktlig förståelse. Förutom skillnader i kulturell uppfattning av lycka stöter man genast på frågor om hur lycka kan mätas – och såklart, den lilla detaljen att allt är relativt. Hur bra vi än har det verkar människan alltid kunna se potential för förbättring. För en individ som levde under 1800-talet hade nog detaljer som för oss är alldagliga fenomen, exempelvis vaccin och diskmaskiner, setts som vinstlotternas vinstlotter.
Ändå gör vi över hela världen vårt bästa för att mäta lyckan, genom att helt enkelt fråga folk hur lyckliga de känner sig. Målet? Ja, det verkar vara att ge beslutsfattare något att gå på. Politikens syfte kan ju i grund och botten ses vara att folk ska må bra, och då måste politikerna veta vad folk mår bra av.
Så, vad gör oss då lyckliga? Vet vi det bäst själva, eller är det säkrast att någon annan bestämmer åt oss?
Rapporten, “Marknad skapar lycka”, ger sig på att besvara ett antal av frågorna. Först och främst: har människor faktiskt blivit olyckligare? Det kortfattade svaret är nej. Trots det dystra narrativet visar data att människor generellt inte har blivit olyckligare i takt med att den ekonomiska tillväxten ökat, utan snarare tvärtom. Att tillväxten bara skulle gynna de rika, som utöver att bli rikare också skulle bli lyckligare, stämmer inte.
Man kan gissa att ekonomisk stabilitet tar bort inte alla, men många, av de faktorer som aktivt gör oss olyckliga. Bekväma förutsättningar ter sig göra livets oundvikliga bekymmer enklare att handskas med. Eller som den franska dramatikern Françoise Sagan uttryckte det, “Pengar köper inte lycka, men jag gråter hellre i en Jaguar än på en buss”.
En återkommande tes är att det är vår ökade frihet som gör det moderna livet odrägligt. Forskningen som presenteras antyder dock att både individuell autonomi och ekonomisk frihet (mätt i termer av bland annat skattetryck och äganderätt) i själva verket är starkt förknippade med högre lycka. Dessutom har den ekonomiska friheten i ett land minst lika positiv effekt på kvinnors lycka som på mäns – en inte helt oväntad slutsats, eftersom det i första hand är kvinnor som far illa till följd av ekonomiska begränsningar. Enligt en del forskare har graden av ekonomisk frihet större betydelse för individens autonomi än att leva i en demokrati.
Trots vad vi hört om att valmöjligheter gör oss stressade, mår människan bäst när denne själv får forma sitt liv. Hur lätt det än är att påstå att vi mår bäst när någon annan bestämmer åt oss, hade få av oss nog varit beredda att ge upp sitt självbestämmande. Brattströms rapport hänvisar bland annat till en studie av statsvetaren Inglehart, som tyder på att ingreppen som gjordes i människors liv under kommunismen gjorde att den genomsnittliga lyckan var lika låg som i länder med utbredd undernäring. Friheten att välja är avgörande för vårt psykologiska välbefinnande – och något som marknadsekonomin, av allt att döma, möjliggör i högre grad än andra ekonomiska system. Tänk på det nästa gång ni går förbi Didings Lenin-staty.
Argumenten utmanar både myten om en olycklig befolkning, och den negativa berättelsen om kapitalismens effekter på mänskligt välbefinnande. Kanske är det dags att vi ger upp bilden av marknaden som roten till all ondska och lidande – med sin dynamik och sina möjligheter kan den mycket väl vara källa till både tillväxt och mänsklig lycka. Även om rikedom inte är en garant för lycka, blir ingen särskilt glad av fattigdom, heller.
Skulle du nu föredra att gråta på en buss, förutsätter det trots allt att du bor i ett land med fungerande kollektivtrafik.
