Det var för smärtsamt att tala om. Så många gömde det avgrundsdjupa traumat inom sig. Pratade inte om det. Ville inte riskera att såren skulle öppnas och sorgen välla ut.
Andra har vittnat – sett det som en livsuppgift att oförtrutet upplysa, ända in i det sista. Hedi Fried var en av dem. När antisemitism och högerextremism fick ny luft jobbade hon ännu hårdare för att påverka och informera samhälle, politiker och allmänhet.
Nu finns hon inte längre ibland oss. Och när de överlevande blir allt färre ökar betydelsen av att andra axlar ansvaret för att hålla minnet vid liv.
Att låta skolelever resa till de läger som var helveten på jorden är en väg till fördjupad insikt. Det går inte att värja sig när man är på plats, vilket var och en som besökt ett koncentrationsläger kan vittna om.
– Att regeringen nu lovar extra satsningar på bidrag till fler hågkomstresor är väldigt bra. Här Varberg har vi sedan länge satsat på sådana skolresor, säger kommunfullmäktiges ordförande, Karl-Gunnar Svensson (KD).
Han är en av talarna på Varbergs teater under högtidlighållande av Förintelsens minnesdag. Själv minns han sina enormt starka intryck av en resa till Buchenwald.
– Att bygga ett sånt läger på en kulle med utsikt över en dal – så att de fängslade människorna kunde blicka mot friheten de inte kunde nåt – var ett talande uttryck för denna höjden av ondska. Byggnaderna finns inte kvar, men under besöket fick vi ta del av detaljerade berättelser om allt det fasansfulla som ägt rum där, säger Karl–Gunnar Svensson.
"Efter Förintelsen trodde vi alla att antisemitismen skulle försvinna. Jag kunde aldrig föreställa mig att man som i dag ostraffat kan ropa ”död åt judarna”. Varje gång känns det som det drabbar mig personligen. Minnena kommer tillbaka."
Det berättar överlevaren Lea Gleitman på Forum för levande Historias hemsida - anledning av minnesdagen.
Hon, liksom många av landets judar, tvingas uppleva att antisemitismen ökar i Sverige igen.
I Varberg minns vi de nazistiska aktiviteter som blossade upp för några år sedan. Nu är det den ökade antisemitism som följt på Hamas massaker och det efterföljande kriget i Gaza som är det mest akuta problemet.
Följden har blivit att allt fler judar drar sig för att visa religiösa symboler och frågar sig om de vågar leva kvar i Sverige.
Utvecklingen är en skam för vårt land. Ingen människa - oavsett religion eller bakgrund - ska behöva känna otrygghet
– Det finns bara en ras - det är människan. Alla är lika mycket värda. Vi måste acceptera varandra, det är meningen att vi ska vara olika, säger Karl-Gunnar Svensson.
I en tid då allt fler ifrågasätter detta, i en tid av ökande antisemitism och islamofobi, har vi alla ett ansvar för att stå upp mot hatretorik och vedervärdiga angrepp. Humanism och mänskliga rättigheter måste försvaras. Både för de utsattas skull och för vår egen.
Del av minnesmärke vid koncentrationslägret Buchenwald.
