I den ursprungliga överenskommelsen stod att reformen skulle baseras på LOV, Lagen om valfrihet, men det ändrades i december till LOU, Lagen om offentlig upphandling. Det faktum att M-KD-budgeten gick igenom under våren 2019 innebar att det blev en kraftig neddragning av medel till Arbetsförmedlingen. I sin tur ledde det till att många handläggare hos arbetsförmedlingen fick kalla fötter och sade upp sig på löpande band, i den mån de inte redan var varslade. En riktig cirkus alltså, som fick andrum genom beslutet i december.
Men säg den glädje som varar. Därefter kom coronakrisen och en enorm påverkan på arbetsmarknaden. Bransch efter bransch går på knäna och arbetslösheten stiger. Plötsligt är arbetsförmedlingens arbete jätteviktigt, men regeringen och samarbetspartierna har inga planer på att strunta i punkten om arbetsförmedlingens reformering. Det orsakar ramaskri hos vänsterinriktade debattörer och organisationer.
Möjligen är tidpunkten för en reformering av arbetsförmedlingen just nu inte den allra bästa. Samtidigt finns knappast något val. Alltför många har redan hunnit sluta på arbetsförmedlingen och nytänkande måste finnas, ja det är nödvändigt i coronakrisen. Att vilja hålla sig till välbekanta saker är naturligt i en krissituation, men det är inte business as usual som är lösningen på coronakrisen. En så unik kris behöver unika lösningar och nya aktörer behöver komma in med nya idéer.
Stora organisationsförändringar kräver mycket kraft av en organisation. Men bollen sattes i rullning redan för ett år sen och går nu inte att stoppa. Det går inte att komma tillbaka till läge noll. Det gäller nu för alla aktörer att sätta ryggarna ihop och göra det bästa av situationen, såväl som med allt annat när det gäller coronakrisen. I en intervju i SvD säger centerpartiets talesperson i arbetsmarknadsfrågor, Martin Ådahl, att fler privata aktörer måste engageras, baserat på resultat och med noggrann kontroll.
Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark har ingen lätt uppgift, men förefaller vara en minister med kunskap och råg i ryggen. Hon måste kunna stå emot kraven från sina tidigare kollegor i de fackliga organisationerna, att reformen ska pausas.
Det finns ingen annan möjlighet än att vara konstruktiv i detta läge. Folk med vänstersympatier kan skrika sig blå över vems fel det är, men i den allvarliga situation som Sverige befinner sig i är det bara att laga efter läge. Tids nog är det dags att kräva ut ansvar, lämpligen vid valet 2022.
