Ledare 18/12. I faktaresistensens tid är det viktigare än någonsin att forskare och utredare hävdar sitt oberoende. Därför är den kritik som nu riktas mot Brottsförebyggande Rådet, Brå, ytterst allvarlig. I en forskningsrapport, som väckt ramaskri, anklagas nämligen Brå för att ha justerat sina resultat utifrån politiska påtryckningar.
Justitieutskottet gör därför klokt i att tillkalla berörda chefer och rapportförfattarna. Om kritikerna har rätt kan politiska beslut och åtgärder har baserats på felaktiga premisser och det vore förstås en ren skandal.
Till dem som ifrågasätter Brå:s objektivitet hör en tidigare justitieminister. Hen påstår att det faktum att justitiedepartementet gör beställningarna skulle locka Brå att vilja blidka ”husbonden”.
Sittande justitieminister tvår sina händer och understryker att han aldrig skulle komma på tanken att styra forskningen. Och han tror heller inte att hans företrädare, Beatrice Ask (M), skulle ha ägnat sig åt något sådant.
Nuvarande tf generaldirektör förnekar i sin tur att det skulle förekomma censur eller försök att dölja obekväma resultat.
Betyder det att forskarna i Linköping har intervjuat otillförlitliga vittnen? Är underlaget för tunt eller tvivelaktigt? Även de frågorna måste ställas.
Vem sitter på sanningen? Det måste nu noga benas ut. För en sak är säker. Det som kommer från Brå måste vara faktamässigt korrekt.
Samtidigt bör betonas att när det kommer till tolkningsfrågor kring statistik och brottsutveckling tvistar ibland de lärde. Kriminologer kan, precis som statsvetare och ekonomer, dra olika slutsatser.
Dessa experter drar heller inte alltid jämnt. Att den ene forskaren förtalar den andra är tyvärr något som ibland förekommer även inom akademin på våra universitet.
Om det är en förklaring i det här sammanhanget återstår att se. Givet är att förtroendet för både Brå och politiken kräver en genomlysning av myndigheten – och eventuellt en omorganisation.
