Ledare 7/10. Eländet är regeringens fel. Så gnälls det på gatan i både Lysekil och Varberg. Att det gått fem år sedan det definitiva beskedet i det ena fallet ändrar ingenting. Möjligen är det en vink till Lysekil om att missnöjets gryta kan hållas kokande länge. Faktiskt så länge att kärnkraftskramare kan komma rännande med erbjudande om reaktorköp.
Ett nybildat konsortium, West Atomic Alliance, säger sig vilja köpa det gamla kärnkraftsverket. Initiativet har väckt gillande inom Svensk Näringsliv - som råkar driva den nyhetssajt som släppte nyheten.
”Att andra aktörer på energimarknaden ser en lönsamhet i att driva vidare Ringhals 1 väcker såklart frågor kring Vattenfalls agerande.” hävdar Lina Håkansdotter till fPLus. Hon är Avdelningschef Hållbarhet och infrastruktur på Svenskt Näringsliv.
Vattenfalls nya koncernchef Anna Borg har dock varit närmast övertydlig med att dörren till fortsatt drift är stängd.
– Vi ska nu genomföra den historiska omvandling som Vattenfall har påbörjat, sade Anna Borg till Dagens Industri för en månad sedan.
I den ingår snarare att exempelvis bygga vidare på det samarbete som Preem och Vattenfall inledde under förra året - om att undersöka möjligheterna till att använda klimatsmart vätgas i tillverkningen av biodrivmedel i stor skala för den svenska marknaden.
Ett led i omställningen mot en mer framtidsinriktad teknikutveckling? Att både Preem och Vattenfall har en rad skäl att tänka framåt, inte minst i affärsmässiga, är uppenbart.
Att det finns politiker och näringslivsföreträdare som vurmar för gamla slitna kraftverk – eller hoppades på smutsig raffinaderiutveckling – innebär inte att det är rätt att slänga pengar efter sådan verksamhet. Agerandet väcker snarare frågor kring förmågan till probleminsikt.
Egentligen borde beskedet från Preem inte ha kommit som en överraskning. För den som orkat följa utvecklingen på europamarknaden är det logiskt.
”Kollapsen i efterfrågan på olja på grund av Coronapandemin påskyndar räkenskapens dag för de raffinaderier som redan har det kämpigt eftersom kapaciteten är större än efterfrågan. Det är ett verkligt hot mot många av Europas äldre raffinaderier” stod det i en artikel från nyhetsbyrån Reuters i juli.
Faktum är att redan före pandemin påtalades behoven av rationaliseringar och nedskärningar. Utbyggnader ansågs inte ligga i loopen.
“2023 kan det mycket väl vara så att två tredjedelar av Europas raffinaderier inte längre tjänar pengar, eller förlorar pengar”, sade Alan Gelder VP Refining, Chemicals and Oil Markets på WoodMac.
Raffinaderifrågan var en het potatis för den sittande regeringen liksom frågan om kärnkraftverk varit för tidigare regeringar. Men när det kommer till kritan har såväl Preem som Vattenfall fattat sina beslut på rationella, affärsmässiga grunder - inte för att flörta med en regering eller böja sig för miljöaktivister. Att vissa vägrar inse det är pinsamt.
Glöm att Vattenfall säljer delar av Ringhals till något ”nybildat konsortium”. Det är måhända inte en affär lika vansinnig som att exempelvis låta Kina bygga en jättehamn i Lysekil - men strategiskt eller säkerhetsmässigt smart vore det inte.
