Knappt hade den finska flaggan börjat vaja utanför Natohögkvarteret innan de bittra ryssarna visade färg. Det känns knappast som en slump att finska riksdagen utsätts för en cyberattack samma dag som grannlandet går med i försvarsalliansen.
Att Sanna Marin (SDP) och hennes regering hann ro Natomedlemskapet i hamn före avgången måste dock kännas tillfredsställande - trots valnederlaget. Att det senare svider lite extra för försvarsminister Antti Kaikkonen (C), är lätt att förstå. Rubriker som: "Sannfinländarna sopar mattan med Centern." (från Svenska Yle) talar sitt tydliga språk. Centern i Finland kan se tillbaka på valet med samma besvikelse som sitt svenska systerparti.
Sannfinländarna, det finska svaret på Sverigedemokraterna, är nu inte bara Finlands näst största parti. Framgångarna på landsbygden ger skäl att tala om en radikal förändring.
– Nu har Sannfinländarna tagit över rollen som det stora landsbygdspartiet. Det är inte oväntat, med det har gått snabbare än vad man hade förutspått, säger Åsa von Schoultz, professor i allmän statslära vid Helsingfors universitet, till Svenska Yle.
Till skillnad från Sverigedemokraterna har inte Sannfinländarna rötterna i nazism utan i agrarpopulism. Sannfinländarnas grundare Timo Soini var tidigare partisekreterare i Finlands Landsbygdsparti.
Medan det gamla Landsbygdspartiets ledare Veikko Vennamo skickligt hade förstått att utnyttja det nya mediet televisionen, och sälja in sig till "det glömda folket" genom rutan, har dagens Sannfinländare varit skickliga på sociala medier. Framgångar bland yngre väljare förklaras bland annat med stort genomslag på den ifrågasatta plattformen TikTok.
Medan Sannfinländarna i början ville hålla viss distans till SD, har det ändrats i takt med partiets radikalisering. Partierna har idag tätare kontakter och delar erfarenheten om att behöva kapa banden till ett allt mer fascistiskt ungdomsförbund.
Nu spekuleras det livligt om att Sannfinländarna återigen ska bli ett regeringsparti. Den chansen fick partiet redan under Timo Soinis tid. Han blev utrikesminister - vilket företrädare för exempelvis Samlingspartiet beskrev som ett taktiskt sätt att "krama ihjäl" Sannfinländarna. Det funkade inte riktigt. Visserligen splittrades partiet. Men medan Soini-utbrytarna försvann från den politiska kartan, växte Sannfinländarna under den mer främlingsfientlige Jussi Halla-aho, som dömts för hets mot folkgrupp.
I dag leds partiet av Riikka Purra, som fortsatt längs den väg Halla-aho berett.
Betyder det att Finland åter kan få en invandringsfientlig utrikesminister? Risken finns. Men valvinnaren Samlingspartiet, med Petteri Orpo som sannolik statsminister, gör klokt i att Istället lyssna på kloka råd från exempelvis den ansedde ekonomen Sixten Korkman. Han förespråkar en traditionell, blocköverskridande, blåröd regeringen. Och vill Petteri Orpo undvika rollen som drottningmakare, är Sanna Marin att föredra framför Riika Purra. Även säkerhetsläget talar för en bred regering. Tidö-laget bör inte ses som ett föredöme.
