Fyra guld, fyra silver och tre brons! Det bästa resultatet i ett OS sedan millennieskiftets spel i Sydney borde ses som en eloge till den svenska idrottsrörelsen. Men ändå blev Svenska Olympiska Komitten (SOK) stämda av sex idrottare under sommaren eftersom de anser att kommiténsatt orättvisa krav i samband med årets spel.
Idag behöver idrottare ta sig över två trösklar för att få representera Sverige i OS: De villkor som Internationella olympiska kommittén (IOK) fastslagit och SOK:s extra krav. Den förstnämnda har valt att hålla sig till ett antal fasta, absoluta krav som att hoppa över en viss höjd eller kasta en viss längd. Men SOK nöjer sig inte där. De kräver dessutom att idrottaren ska ha chans till topp tolv-placering i sin gren. Det säger sig självt att konkurrensen är högre i 200-meterslöpning än i lerduveskytte. Följden blir alltså att chanserna att delta i de olympiska spelen blir sämre för sprintern än för skytten.
Enligt den internationella skiljedomstolen för de olympiska spelen bryter inte SOK:s uttagningskriterier mot OS-stadgan. Nåväl. Det är alltså klarlagt att SOK inte har agerat olagligt, men är reglerna rätt för det?
Knappast. Det är alltid kul när svenska idrottare kammar hem medaljer på den internationella scenen, men idrottsrörelsens viktigaste insats sker på hemmaplan. Det är att få unga att röra på sig och skapa sammanhållning i områden som sargats efter skjutningarna. En del av det som får tonåringar att delta i folksporter såsom friidrott, att ge sig ut på löparbanan eller i längdhoppsgropen en regnig eftermiddag i november, är hoppet om att få tävla på högsta nivå. De drömmarna krossar SOK:s nuvarande regler.
Bestämmelserna är ett resultat av SOK:s snedvridna röstningsprocedur, där de sportföreningar som deltar i årsmötet och fattar beslut om verksamhetens inriktning får lika många röster vardera – trots att Skateboardförbundet bara har omkring 30 000 medlemmar mot Friidrottsförbundets dryga 600 000. Skejtaren i parken får därmed en röst som är tjugo gånger starkare än höjdhopparen på den närliggande arenan. Inte undra på att kriterierna för att bli nominerad till OS ser ut som de gör.
SOK måste tänka om. Dels för att föreningsdemokrati kräver att alla medlemmar – inte bara föreningar – beaktas lika, till exempel genom ett viktat röstsystem där fler medlemmar medför en starkare röst. Dels genom att respektera att folk röstar med fötterna och väljer att använda dem i vissa sporter framför andra. Det borde spegla sig i valet av vilka som Sverige väljer att skicka till OS.
