Ledare 19/8. Den svenska bostadsmarknaden ger alltjämt upphov till hett nyhetsstoff. Rubrikord som "prisrally" och "glödhet" avlöser varandra och runt hörnet tycks ständigt den fruktade bubblan lura. Visst var det också en bostadsfråga som fällde någon regering här om sisten? Pandemin gör naturligtvis sitt till vad det gäller att skapa nya mönster och förstärker tidigare tendenser.
För även om den senaste, mycket markanta, prisuppgången nu mattats av, kanske, ser det inte ut att gälla hela bostadsbeståndet. Villapriserna steg, inte minst i Halland, redan innan pandemin. Nyligen rapporterade Svenska Dagbladet att en svensk genomsnittsvilla har ökat nästan 400 kronor i värde per dag, i tio års tid. I exempelvis Storgöteborg har priserna i år stigit med 19 procent. Kort sagt, intresset för villor är stort och till synes ökande.
Priserna rusar nu också på tidigare anspråkslösa adresser. I storstäderna söker sig köparna ut till kranskommuner och i mindre städer till förorter eller landsbygd. Närhet och storstadspuls väljs bort till förmån för utrymme och grönska. Hemarbetet, som många tror kan komma att bita sig fast också efter pandemin, är naturligtvis en pådrivande faktor. Om närheten till din arbetsplats blir irrelevant och du samtidigt har en partner som också arbetar hemifrån är det naturligt att du gör andra prioriteringar.
Uppvärderingen av lugn och ro hade dock börjat ske redan innan pandemin. Detta ska nog alltså inte betraktas som en tillfällig trend utan en, möjligen långtgående, demografisk utveckling.
Denna typ av utveckling, att tidigare mindre attraktiva områden uppvärderas, brukar i andra sammanhang benämnas med en viss term. Det talas om gentrifiering, ett lika omtyckt som utskällt begrepp. Ordet kommer från engelskans gentry, ungefär herrskapsfolk, och innebär just en social och ekonomisk statushöjning av ett specifikt bostadsområde. De positiva aspekterna för området är uppenbara men kritiker hävdar att denna typ av utveckling leder till större segregation.
Detta har ofta beskrivits som ett rent storstadsfenomen. Det talas om hur de "kreativa klasserna" flockas i innerstäderna i vad som brukade vara gamla arbetarkvarter. Detta koncentrerar den ekonomiska tillväxten och dödar kvarterens själ, så är det sagt. Men är det inte just människor med kreativa och distansvänliga yrken som just nu söker sig långt utanför innerstan? Denna småorternas gentrifiering kan komma att bli något mycket annorlunda än den koncentration till ett fåtal områden vi sett i storstäderna. Den ort som haft den största prisökningen på villor i år är för övrigt Skellefteå.
