Så kom till slut statsministern till Ullared. Pressuppbådet (nåja, men några var vi) och lokala dignitärer mötte Stefan Löfven (S) vid ett regngrått Gekås. Boris Lennerhov, Gekås tillförordnade VD, hälsade välkommen och bjöd in statsministern på en rundtur. Denne verkade trivas, med ett lite brokigt följe av journalister, lokalpolitiker, livvakter och nyfikna gick han runt och småpratade fryntligt med kunderna.
Många ville ta bilder, i synnerhet barn. Även om han i deras ögon kanske mest är en kändis så inger det ändå lite hopp för den demokratiska förankringen att också ganska små barn fortfarande känner igen landets statsminister. Andra var var däremot märkbart ointresserad och handlade på som vanligt, kanske också ett sundhetstecken.
Efter rundturen blev det så en liten frågestund.
Det har blivit tvära kast för statsministern de senaste dagarna. Turerna har gått från Bryssel till Värmland och Ullared. Det var det utdragna mötet i Bryssel med det Europeiska rådet som var anledningen till att Ullaredsbesöket blev senarelagt.
Jag frågar vad han tycker om rådets föreslagna kandidat till EU-kommissionens ordförande, den tyska försvarsministern Ursula Von der Leyen. Stefan Löfven betonar hennes meritlista mer än hennes politik. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att hon är kristdemokrat av mer federalistiskt snitt. Det finns dock ingen synbar bitterhet över att det inte blev den nederländske socialdemokraten Frans Timmermans. Han betonar istället rådets enighet och att valet är bra ur jämställdhetssynpunkt. Det är samförståndsmannen som talar. Man kompromissar och går vidare.
Kontrasterna i statsministerns schema är onekligen talande; Bryssel och Ullared. Den (om än något förkortade) Sverigeresa som Stefan Löfven är ute på sker också samtidigt som de andra partiledarna är i Almedalen. Ett aktivt val.
Statsministern talade tidigare i veckan om hur mycket han uppskattar att möta riktiga människor och verksamheter som ”är på riktigt”.
Detta skulle kunna föranleda förnumstiga kommentarer om vad som i sådana fall inte är på riktigt. När dåvarande partiledare Göran Hägglund (KD) använde uttrycket ”verklighetens folk” blev gensvaret mest ett indignerat hånskratt. Att peka på en klyfta mellan stora delar av allmänheten och en upplevd elit föll inte i god jord. Det var då det.
Jag frågar om statsministern anser att det finns en klyfta mellan en ”elit” och ”vanligt folk”. Han svarar att han anser att den är mindre i Sverige än i andra länder men att den också finns här. Han betonar vikten av lokaldemokratin och kommunpolitikernas tillgänglighet. Han pekar också på att ett sådant här besök är ett sätt att överbrygga den klyftan.
Där tog frågestunden slut. Jag står kvar och tänker att denna ”elit” inte bara politisk och att man med en så snäv syn missar flera viktiga konflikter. Men, det går kanske i linje med den socialdemokratiska synen att allt är politik.
.
