Vi får också höra vittnesmål från afghaner som bor i Sverige och som förtvivlat försöker få reda på vad som händer deras nära och kära i det forna hemlandet.
Mängden nyheter från Afghanistan är omfattande just nu, men även tidigare har det rapporterats mycket från landet. Många svenskar intresserar sig för och bryr sig om vad som händer i Afghanistan. Som det verkar betydligt mer än för andra länder långt borta, möjligen med undantag från USA. Det finns många länder där människor har stora svårigheter, ta till exempel Irak eller vilket land som helst i Afrika. Afghanerna verkar ta sig in i våra hjärtan betydligt lättare än andra folk. Vad kan det bero på?
Kanske handlar det om 2015 då det kom många ensamkommande ungdomar från Afghanistan. Många svenskars känsla för afghaner beror kanske på att de ensamkommande placerades i familjer. De var för unga för att bo på flyktingförläggning och många svenska familjer öppnade sina hem för de afghanska ungdomarna, oftast pojkar. De blev som familjemedlemmar. Oavsett om de utvisats eller om de fått uppehållstillstånd har familjerna ofta kvar kontakten med dem. Många av dem som fick stanna kvar utbildade sig och har fått arbete (ja, det var ju ett tvång för att få stanna), flera av dem inom vården, och har därmed skapat fler kontakter i det svenska samhället.
Men det kan knappast vara bara detta som förklarar det svenska intresset för Afghanistan. Visst, intresset fördjupades från 2015, men det är nog också landets extremt röriga historia som väckt vår nyfikenhet. Den amerikanska filmen ”Flyga drake”, och boken av Khaled Hosseini som den baseras på, gav en inblick i landets historia, utveckling och stora problem. Filmen kom 2007 och boken släpptes på svenska 2004. Genom några småpojkars öden och deras uppväxt förklaras mycket av Afghanistans omtumlande historia. En ironi i sammanhanget är att den då 10-årige huvudrollsinnehavaren var tvungen att fly och bor numera i Sverige. Han blev förföljd i Afghanistan just på grund av sitt deltagande i filmen.
Afghanistan som land har genom historien knappast haft en lugn stund. Det har varit interna stridigheter mellan olika klaner, landet har varit slagfält för andra länder och därmed varit en ofrivillig spelare i geopolitik genom de naturresurser som finns. Men resurserna har knappast kunnat tas tillvara eftersom all kraft har lagts på stridigheter. Talibanerna har gjort att vår bild av den afghanska kvinnan är en person i burka, men under sjuttiotalet levde de afghanska kvinnorna som vilka andra västerländska som helst, dock under sovjetiskt herravälde. De tjugo år som gått sen talibanerna styrde senast har gett flickor och kvinnor utbildning och möjlighet att arbeta, en utveckling som nu riskerar att falla tillbaka. Nästa kapitel för Afghanistan kommer tyvärr att vara mörkt och plågsamt.
