Varberg Pride blir kulmen på en månad då situationen för Homo, Bi, Trans och Queer-personer har fått livsviktig uppmärksamhet. När bokslutet över situationen i världen och i Sverige ska göras ser resultatet tyvärr mörkt ut. Om man verkligen vill stå upp för och skydda HBTQ+ personers rättigheter räcker det inte längre att vara en passiv allierad – läget kräver aktivt handlande.
Tillståndet i världen är alarmerande. I Uganda har parlamentet nyligen lagt fram en lag som innebär dödsstraff för homosexuella. I USA har över 500 nya anti HBTQ+ lagförslag lagts fram på delstatsnivå bara under det senaste året. Majoriteten av lagförslagen har riktats mot transpersoner som i flera delstater förlorat sin rätt till livsviktig vård. I delstaten Florida bedrivs en av de hårdaste anti-trans kampanjerna där de gått så långt som att tvångsomhänderta barn som får vård och stöd med för könsdysfori. I Polen fortsätter “HBTQ-fria” zoner att implementeras. Runt om i världen är situationen ohållbar, och utvecklas åt fel håll. Det finns självklart glimtar av ljus, exempelvis i Estland där samkönade äktenskap precis legaliserats, men helheten är oroväckande.
Även i Sverige finns utbredda utmaningar. Under de senaste åren har kulturkriget tagit en allt större roll i debatterna och påhopp har gjorts särskilt på dragqueens och transpersoner. Det har kommit rapporter om att unga personer utsätts för omvändelseterapi och hundratals hatbrott mot HBTQ+ personer anmäls varje år i Sverige. Det är därför inte heller förvånande att homosexuella, bisexuella, queera och transpersoner är överrepresenterade när det gäller psykisk ohälsa. Vidare utförs skadliga kirurgiska ingrepp på unga intersex personer i Sverige, tex barn som fötts med könsorgan som ser annorlunda ut, enbart för att de ska passa in i samhällsnormen och lagstiftningen har inte hängt med när det gäller HBTQ+ personers rätt till familj.
Sverige var tidigt ute i dessa frågor och var ett av de första länderna i världen att legalisera samkönade äktenskap och möjligheten att ändra sitt juridiska kön. Tyvärr har dock takten på förbättringsarbetet avstannat. Det är nu hög tid att arbetet för att skydda HBTQ+ personer tar fart igen. Det finns en rad reformer som är helt nödvändiga – exempelvis att förändra det juridiska könsbegreppet, att förbjuda icke-medicinska ingrepp på intersexbarn och att förbättra vården för personer med könsdysfori. Sverige måste även ta ett större internationellt ansvar genom att förbättra möjligheterna för HBTQ+ flyktingar att få asyl i Sverige. I vårt internationella arbete måste Sverige driva på för att förbättra HBTQ+ personers situation i världen.
De allra flesta i Sverige säger sig värna och stå upp för HBTQ+ personers rättigheter. Men det räcker inte att enbart vara emot diskriminering och förhålla sig passiv. Det behövs en aktiv HBTQ+ politik som faktiskt skapar förbättring. Att vifta med en pride-flagga är enkelt, men att driva en aktiv politik på området har visat sig vara svårare. Politiker måste sluta luta sig tillbaka och vara nöjda över gamla meriter, nu krävs agerande!
