Sedan det fullskaliga kriget bröt ut i Ukraina har en rad historiska föremål plundrats och försvunnit. Historiska platser har förstörts.
SVT Nyheter kunde 26 oktober rapportera om hur ett tiotal historiska svärd stulits från Ukraina för att sedan bli smugglade till USA för försäljning. De ukrainska svärden, mellan fem- och sjutusen år gamla, har ett stort kulturellt och historiskt värde för landet.
Mönstret känns igen. Plundring har i de flesta krig genom historien varit ett sätt att finansiera den egna krigföringen och betala lön till de krigande soldaterna. Sverige är till exempel relativt restriktiva när det kommer till att lämna tillbaka krigsbyten som svenskar tillskansade sig under stormaktstidens krigande. Det finns ett tankesätt om att krigsbyten, där och då, var en del av hur krig fungerade.
Men så var det förstörelsen.
Delvis är det så att krig, till sin natur, förstör byggnader, infrastruktur och platser som betyder mycket för de människor som bor på platsen. Men att förstöra historiska och kulturella arv kan också fungera som medveten strategi för en krigförande aktör.
Efter att IS slagit sönder kulturskatter i Mosul kallade den dåvarande FN-chefen Ban Ki-Moon agerandet för “ett krigsbrott”. Under 2016 kom en dom i Internationella brottsmålsdomstolen där kulturell förstörelse för första gången klassades som just krigsbrott. I grund och botten fanns en tanke om att ta bort de byggnader och artefakter som vittnade om en annan världsbild än den egna.
1954 års Haagkonvention slår dessutom fast att en skada på ett folks kulturegendom är en skada på hela mänsklighetens kulturarv. En rimlig ståndpunkt då en historisk kvarlämning säger något om såväl ett specifikt folk som mänsklighetens utveckling i stort.
Att inrätta, och börja använda sig av, kulturella symboler kan också ligga i ett lands intressen i krig. Den över sextio meter höga ukrainska moderlandsstatyn, som tidigare bar en sköld med hammaren och skäran, bär sedan i år Ukrainas riksvapen. En del i en större process att nationalisera och samla det ukrainska folket.
Kulturella symboler spelar en viktig roll i konflikter. Det politiska sprängstoff som frågor om kultur, historia och nationella symboler innebär i konflikter gör att de gamla kulturskatterna kan bli utsatta. Kan man påverka det efterlevande kulturarvet, kan man också förändra berättelsen framåt.
Därför är det bra att, exempelvis Riksantikvarieämbetet, här på hemmaplan har lyft frågan om beredskapsplaner för händelse av krig i Sverige. Det är något vi måste ta på allvar.
Människors liv och trygghet måste självklart alltid ställas i första rummet. Men kultur och historia, som säger något om oss sedan flera hundra, ibland över tusen år tillbaka, måste också i bästa möjliga mån också skyddas och försvaras.
