Apropå
artikeln ”SD-politiker känner sig motarbetad i vargfrågan”
I HN, lördagen den 10 februari, klagade SD-politikern Joacim Svensson. Han och partiet vill ha max 170 vargar i landet och absolut inga i Halland. I dag har vi ca 450 i landet.
Vår vargstam är inavlad, då invandrande individer från Ryssland och Finland regelmässigt tjuvskjuts i norra Sverige. Vetenskap och forskning anger entydigt, att vi måste ha minst 500 för att stammen inte skall kollapsa på sikt.
Mångårig troféjakt på kapitaltjurar har utarmat älgstammen liksom skogsägarnas vurm för granskog. I Halland har vi dock stora stammar av dovhjort och framför allt rådjur som byte åt en vargstam. I ett fungerande ekosystem finns rovdjur i toppen på näringskedjan. All forskning visar vilken stor betydelse vargen i det här fallet har för friska stammar av klövdjur. Människans jakt kan aldrig ersätta topprovdjuret.
I Halland har vi väl inte haft varg på minst 150 år. Fårägare har vant sig vid, att undermåliga stängsel räcker. Vid förekomst av varg måste man dock ha femtrådigt elstängsel för att säkert undvika angrepp. Att kunna jaga med lösdrivande hund är sällsynt i Europa. I bland annat Sverige och Finland är det tillåtet. Att medvetet släppa sin ”älskade” hund medför dock risker. Enligt Agria djurförsäkring dödades under en period tre stycken hundar av varg. Under samma tid vådasköts 30 av jägare och hela 300 dödades av bilar.
Endast åtta procent av svenskarna är jägare. Med vilken rätt vill dessa förmena oss naturupplevelsen att möta en varg i skogen? Jag vill kunna vandra fritt i naturen, och vetskapen att här finns vildsvin och kanske varg och lo, förhöjer upplevelsen avsevärt.
Märk väl! Varg och lo angriper inte människor. Senast någon i Sverige dödades av varg var 1820, och då var det en tam utsvulten individ, som inte lärt sig jaga, den så kallade Gysingevargen.
Göran Andersson