Svar
på gästkrönikan på ledarsidan ”Små kärnkraftverk för stor klimatnytta”
I en gästkrönika menar Jörgen Warborn (M) att elektrifieringen är det mest kraftfulla vapnet mot klimatutsläpp. Det är helt riktigt då det gäller att mycket snabbt minska växthusgasutsläppen men en gigantisk utmaning då fossila energin utgör drygt 80 procent av den globala energianvändningen.
Klimatforskningen har i decennier visat hur växthusgasutsläppen driver den globala uppvärmningen och hur detta i sin tur ger stor påverkan på jordens klimat. Mänskligheten har nu höjt koldioxidnivån med cirka 80 procent över de senaste 800 000 årens medelnivå. Det är tre miljoner år sedan nivån var så här hög. 2023 har redan konstaterats bli det varmaste året som någonsin uppmätts. Det är då djupt bekymmersamt att få rapporter från klimatmötet COP28 om hur en del nationer kämpat för att fossilanvändningen ska kunna fortgå utan större inskränkningar. Det är också mycket allvarligt att vår regering tagit beslut som enligt deras egen budgetproposition kommer att öka utsläppen av växthusgaser. Fullständigt vettlöst och vetenskapsförnekande. Politiska floskler motsägs av politiken.
Warborn menar att elen måste komma från hållbara källor vilket stämmer bra. Sol-, vind- och vattenkraft bygger på förnyelsebar energi som alla har solen som primär energikälla. Kärnkraften är hållbar eftersom koldioxidutsläppen är mycket låga men inte i förhållande till själva energikällan, kärnbränslet, som inte är förnyelsebart. World Nuclear Association räknade för några år sedan ut att de brytvärda urantillgångarna upp till tre gånger aktuellt pris skulle räcka i 90 år. I en kalkyl om långsiktig hållbarhet och möjlighet att göra skillnad globalt behöver man veta att elen från världens samtliga reaktorer står för cirka 1,5 procent av världens energianvändning. Om det, som ett litet antal länder (22) nyligen avtalat, blir en utbyggnad till en tre gånger så stor kärnkraftsproduktion fram till 2050 så skulle det med konstant energianvändning alltså bara ge ca 4-5 procent av helheten men säkerligen mindre då energianvändningen är ökande. Tre gånger så stor produktion skulle göra att urantillgångarna förbrukas tre gånger så snabbt och då bara räcka cirka 20 år från 2050 enligt WNA:s kalkyl.
Warborn menar att små reaktorer (SMR) är lovande och skulle ge mindre avfall. Det finns emellertid forskning som visat att de kan ge betydligt mer avfall. Det väsentliga är också det faktum att tekniken inte finns färdigutvecklad att använda i stor skala. Amerikanska NuScale, världsledande inom SMR-teknik, har meddelat att de lagt ner sitt stora flaggskeppsprojekt i Idaho.
Warborn hävdar att Sverige mer än andra EU-länder påverkats av elkrisen och tvingats elda kol och olja i brist på alternativ. Fullständigt felaktigt. 2022 hade Sverige den största elproduktionen någonsin (170 TWh) och den största överproduktionen någonsin (33,2 TWh) vilket gav Europas största elexport. Från 90-talet till 10-talet har oljekraften legat på ca 4 till 3 TWh per år och både -21 och -22 låg den på ca 2,8 TWh. En tydligt nedåtgående trend. Senast oljekraftverket i Karlshamn användes som effektreserv för Sverige var vintern 2012/13. Kolkraften har minskat från 2-3 TWh på 90-talet och ner till nära 0 TWh på 20-talet.
Från COP28 kom tidigt ett positivt besked om förnyelsebar energi. Ett stort antal länder (118!) har enats om att satsa på att trefaldiga produktionen från de förnyelsebara energikällorna redan till 2030 och att man ska fördubbla tempot för energieffektiviseringar.
De förnyelsebara energikällorna är de enda långsiktigt hållbara!
Glenn Wahle