Att bränna heliga skrifter är enligt mitt synsätt en missaktning av religionsfrihet att göra. Den fick vi i Sverige först 1951 och är nu en del av grundlagen. Där står att du har rätt att utöva din religion men behöver inte berätta något om den, att du kan byta religion närhelst du vill och att du kan utöva den i ditt arbete, om det inte störs. Viktigt är att barn inte behöver välja samma religion som sin familj. Är det någon i regeringsunderlaget som hindrar att lagarna anpassas efter vad sunt förnuft kräver?
Många vill införa förbud mot att bränna heliga skrifter. Där vill jag gå längre och biträda förslag att förbjuda brännandet av alla böcker i något som helst demonstrativt syfte. Det är lätt att hänvisa till bokbålen i Tyskland under nazisttiden men att bränna en bok, en tryckt berättelse eller uppfattning är ett brott om något mot det vi vill värna om yttrandefrihet. Att begränsa ett förbud till heliga skrifter kräver en detaljerad differentiering av sektliknande rörelser som ofta leds auktoritärt och utan demokratiska inslag.
Före 1766 rådde censur i Sverige. Det var bara tillåtet att skriva och trycka sådant som makthavarna höll med om. Allt tryckt måste godkännas i förväg. Under första delen av 1700-talet kallas frihetstiden och liberala krafter gav till slut resultat, tryckfrihet och offentlighetsprincipen blev lag. Efter 1766 fick författare och tryckare ge ut vilka texter de ville. Och man fick tillgång till protokoll och handlingar från myndigheter som inte är stämplade som hemliga. Glädjen blev kortvarig, Gustav III blev enväldig och ändrade den uppnådda friheten, som kom tillbaka med grundlagen 1809, som i princip kvarstår än i dag.
Det är viktigt att komma ihåg att såväl tryckfrihet och yttrandefrihet var resultatet av en frihetsrörelse att kunna säga sanningen till makten, att granska och kräva förändring då maktmissbruk och korruption upptäcks. All lagstiftning måste tolkas med moral och etik. Därför kan inte rättigheterna vara obegränsade. Ansvar och respekt för varandra åsikter måste det finnas utrymme för. När tvekan råder är det väldigt viktigt att konstitutionen inbegriper ett från makten fristående och oberoende rättsväsende. Det är bland annat därför som tusentals israeler demonstrerar.
Med hänvisning till det ovanstående hävdar jag med bestämdhet att det ska vara förbjudet att kränka religiösa skrifter och nationella symboler som flaggor. Det kan inte på något sätt ses som en mänsklig rättighet, vilket är syftet med den frihet som här diskuteras. Är det regeringsunderlaget som hindrar förnuftiga beslut?
Alf Hjertström