Svar
på ”Med facit i hand om Ryssland och Finland”
I mitt inlägg hade jag inga värderingar utan ville visa på hur revolutioner har sina offer när man försöker befria sig från fattigdom, förtryck och ett omänskligt bemötande från en härskarklass. Jag hade inte ambitionen om att presentera ett facit över Rysslands utveckling efter 1924 då Lenin avled. Perspektivet var att arbetarklassens revolutioner tar sig samma blodiga uttryck oavsett vem som vinner kampen. I det ena fallet mördas revoltörerna hänsynslöst för att försvara härskar klassens privilegier. I det andra fallet möter härskarklassen det hat som byggts upp under generationer av förtryck.
Tsar-Ryssland eller Finland hade knappast någon demokratisk tradition utan byggde på att tysta arbetarklassens krav på frihet, jämlikhet och broderskap.
De revolutionära idéerna byggde på bland annat Karl Marx analys av det kapitalistiska systemet. Den och många andra böcker i samma inriktning finns fortfarande kvar på bibliotek och bokhandel.
Den spred en skräck över hela Europa och motarbetades och bekämpades av kungahus, hertigdömen och aristokratins maktmedel. Även delar av delar av den engelska och svenska aristokratin anslöt sig till skaran.
Hitler blev aristokratins revolutionär för att återupprätta den värdighet och respekt som gått förlorad. Arbetarklassens kamp för att bygga upp ett jämställt och demokratiskt samhälle skulle bekämpas med alla medel.
Konsekvenserna blev förödande för hela Europa och deras demokratiska utveckling. Det finns ju röster som än i dag ifrågasätter och förskönar det som hände i Europa och helst vill sopa det under mattan.
I Sverige räckte det med morden i Ådalen 1931, efter det bet inte aristokratins skräckpropaganda om kommunism längre.
Så de var revolutionärer i sin samtid. En del idéer ligger ju kvar och pyr i den svenska, finska och övriga demokratier i Europa.
Slava Ukraina.
Perspektiv och vidvinkel.
Vidvinkel