Nu visar sig byråkratin och politiken från sin sämsta sida. Region Halland klarar inte av att förvalta kulturarvet Larsagården vid Katrineberg i Vessigebro! En fantastisk gårdsanläggning, av betydande kulturvärde, som man själva tog initiativ till och var med om att rädda i slutet av 1950-talet. Nu vet man inte hur denna klenod ska förvaltas, dvs man har ingen kunskap om hur det ska gå till. Pengar finns nämligen, sju miljoner kronor för den fyrlängade gårdens vård. Regionens byråkrati kan inte hantera detta. Enklast bli då att göra sig av med kulturarvet, att sälja. I en tidningsartikel motiveras förvaltningens förslag till försäljning med att det är en komplicerad renoveringsprocess med höga kostnader, att regionen inte kan hitta en entreprenör med rätt kompetens samt att byggnaden inte används.
Varför nyttjar inte regionen sin egen antikvariska kompetens inom Hallands länsmuseer? Här finns kompetent antikvarisk personal, med vetskap också om var duktiga byggnadsvårdshantverkare finns! Och, man behöver inte gå långt för att finna dessa. Nästgårds har Peter Persson restaurerat det förfallna mejeriet i Lerdala, mellan Ljungby och Vessige och visat att med rätt kunskap och handlag kan man åstadkomma mirakel. Och inte långt därifrån finns hantverkaren Frank Karlsson i Källsjö, som varsamt vårdar bebyggelsen i kulturreservatet Äskhults by.
Jag råder fastighetsförvaltarna inom regionen att ta omvägen via Lerdala och skaffa sig insikt om hur man går tillväga för att varsamt renovera äldre kulturbyggnader. Bjud gärna med förtroendevalda! För jag kan inte tänka mig att landsbygdens företrädare Centerpartiet, i regionens ledning, med kunskap och insikt i frågan, skulle kunna acceptera en utförsäljning av ett så betydande halländskt kulturarv som Larsagården, flyttad 1957-59 till Katrinebergs folkhögskola, där också den halländska bildningsrörelsen och hembygdsrörelsen varit förankrad i decennier, ett regionens folkbildningscentra! Och här har Larsagården, utöver att utgöra hembygdsmuseum, i mer än ett halvt sekel varit en samlingsplats vid högtider och för olika kulturevenemang.
När frågan om bevarande och flytt av den unika gården från Lustorp i Köinge kom upp uttalade Riksantikvarieämbetet att anläggningen borde få det starkaste skydd för värdefull bebyggelse riket hade. Så blev det då inte. Men värdet kvarstår och då kan man inte hantera det genom att vare sig sätta in plastfönster (vilket skett i bostadslängan) eller avhända sig det!
I Hallands kulturstrategi fastslår regionen att kulturpolitiken skall främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas samt att lämningar och spår från det förflutna är tillgängliga för så många som möjligt.
Kort sagt handlar frågan om att teknokrater (?) med pengar på fickan inte vet hur man ska gå tillväga för att handla upp mindre arbeten som varsam vård av kulturbyggnader. Handla inte upp allt på en gång, handla upp arbetena i portioner!
Självklart är kultursektorn och hembygdsrörelsen upprörd. Självklart anser man att regionen ska ta sitt ansvar för det regionala kulturarvet (det räcker inte med vackra måldokument, det krävs också genuin verkstad!). Självklart tycker man att Larsagården fortsatt ska vara offentlig och en tillgång för det regionala kulturlivet som tidigare och tillgänglig för gemene man, skattebetalarna, väljarna! Tänk på det, ni förtroendevalda och tjänstemän inom region Halland, satta att förvalta vårt väl och ve inklusive vårt kulturarv! Innan ni begår något oövertänkt och oklokt och säljer ut det!
Låt inte vårt gemensamma kulturarv förslösas och privatiseras!
Mats Folkesson
f.d länsantikvarie