Det är något djupt desperat över Cecilia Rönns och Tobias Carlssons envetna försök att få Liberalerna att framstå som ett parti som satsar på skolan. De vägrar erkänna att partiets nuvarande politik, både nationellt och lokalt i Varberg, leder till nedskärningar.
Istället går riksdagsledamoten Rönn och kommunalrådet Carlsson till motattack och anklagar V:s partiledare Nooshi Dadgostar för att ljuga när hon tog Varberg som exempel och sade att kommunens skolor drabbas av besparingar på över 15 miljoner kronor. (Ordet är fritt, 22 och 28 juni)
Nooshi Dadgostar ljuger inte. Den nuvarande regeringen, där Liberalerna ingår, har bevisligen anslagit alldeles för lite pengar till Sveriges kommuner, som hade behövt betydligt fler statliga miljarder för att kunna upprätthålla den nuvarande standarden inom skolan, vården och omsorgen.
I Varberg har Liberalerna och övriga partier i det borgerliga styret drivit igenom en budget som innebär att kommunens skolor tvingas dra ner på resurserna. Det blir naturligtvis eleverna med störst behov som drabbas allra hårdast.
På min arbetsplats motsvarar nedskärningarna 4-5 lärartjänster från förskoleklass och upp till och med nian. Ingen personal med fast anställning sägs upp, men flera vikariat upphör och tjänster försvinner när lärare som valt att sluta inte ersätts.
En av konsekvenserna blir att vi som är kvar i ännu större utsträckning kommer att vara ensamma när vi undervisar. Klasserna ska dessutom utökas. För mig väntar två klasser med vardera 28-29 elever. Många av dem har stora stödbehov men jag kommer att vara själv på merparten av lektionerna. Det är förstås ohållbart.
Det är dags för oss lärare att agera och protestera mot nedskärningarna. Vår lojalitet ska inte ligga hos en kommunledning som försämrar vår arbetsmiljö. Vi ska i första hand vara lojala mot skollagen, som reglerar både lärarnas och rektorernas uppdrag och myndighetsutövning.
Hårt pressad pedagog