Några dagar, nu när värmeböljan slagit till i september, har jag stått och skruvat fram massor av kallt vatten att dricka, duschat länge under så mycket kallt vatten jag tålt. Jag tänker på den debatt som oppositionen tog upp med anledning av majoritetens önskan om att bolagen skulle dra ner på lån och kostnader. Det jag med detsamma tänker på är VA-verksamheten.
Förr tog vi dricks- och bruksvatten ur brunnar, pumpar och sjöar, medan vi gjorde oss av med allt använt vatten till diken och rännstenar. Mot slutet av 1800-talet började tätbefolkade orter och städer organisera tillgången. Huvuddelen av ledningssystemet är i dag från 50-och 60-talen och är i ett sånt skick att väldiga belopp behövs för att säkerställa systemet. Hur länge har jag råd att slösa som ensamboende med mitt vatten? VA-kostnaden har ju länge helt riktigt delats mellan oss brukare.
Välfärden ombildades och formades om i stora delar genom privatiseringar, avknoppningar och ändrade driftsformer under 90-talet av i första hand Bildt men Göran Persson tog emot chansen att strama åt budgeten som vi än i dag ser effekter av. Samtidigt började många kommuner föra över verksamheter som t ex VA till kommunala bolag.
Skolverksamheten kan lämnas över till privata aktörer och bolag. Detsamma kan ske med VA. Det kan bero på ideologiska strävanden men också helt ekonomiska. Kommunen släpper ansvaret för tjänstemän och drift och andra overheadkostnader, medan alla kostnader, som överförs till annan aktör, fortfarande fördelas på oss brukare. Jag ska inte ge personliga hypoteser , men det är detta problem jag tror ligger som grund i den debatt som nu blåst upp kring de kommunala bolagen. Och debatten rör egentligen inte bara VA.
Under mina 30 år i Dalarna var jag under många år politiskt ansvarig för såna områden. I en skarpt formulerad skrivelse till dåvarande statsminister Ingvar Carlson varnade jag 1990 för det som jag såg kunde komma med kanslihushögerns (S) medverkan vid ett regeringsskifte. Valet förlorades och mycket av folkhemmet möblerades om.
Jag är medveten om att ambitioner är för det mesta positiva. I dag ser nästan alla partier att mycket av det som då beslutades, gjordes utan evidens och forskning. Jag anklagar politiker för att allt fått fortsätta utan åtgärder.
Det jag uppmanar Varbergs politiker till är att noga utreda alla långsiktiga konsekvenser innan beslut.
Alf Hjertström